Innan ni läser vidare, JAG MÅR BRA, och har kört motorcykel i dag.

Igår var första dagen med riktigt fint väder och det var kul att köra.

Vi körde på och vi körde kanske lite fort och plötsligt stod där en polis och vinkade in oss. Vi hade kört i typ 114 där det var 90. Han såg helt olycklig ut, polisen alltså. Han visste inte riktigt hur han skulle lösa detta. Men Kjell kom på en bra lösning. – Vi har ju rubel så vi kan betala ”böter”, sade Kjell till polisen som genast såg mycket gladare ut. Han bestämde snabbt och lätt att det kostade 300 rubel / man och sedan kunde vi köra vidare. Det sista jag såg av polisen var när han vek ihop 600 rubel och stoppade i bröstfickan.

Vi är glada och polisen är glad…

Sen hände det som inte fick hända. I en riktigt brant uppförbacke när vi gasade på för fullt blev jag påkörd bakifrån och vurpade. Jag hann tänka några saker innan jag landade i asfalten och det första var: – Nu kommer jag att skrapa ihjäl mig. Och det andra var  :- Vilken tur att jag har heltäckande hjälm.

Här fixar Kjell lådan så att vi kan köra till verkstaden.

Jag kasade en bit och skrapade sönder min jacka och mina skor blev också skrapade fram i nosen. Men det som faktisk räddade mig var att framtill hade jag en fullpackad Biltema väska som tog en stor del av smällen och gick sönder. Baktill har jag en stor aluminiumlåda som är helt skrapad på hela sidan. Under min söndriga jacka hade jag en skyddstöja med skydd på  ärmarna , bröstskydd och ryggskena. Jag hade också skyddskor ifrån Sievi, med stålhätta och spiktrampskydd och trots detta har jag en svullen stortå och en blå nagel, jag vill inte ens tänka tanken hur den foten hade sett ut om jag inte hade haft mina Sievi skor.

En lättad Natalie som inser att hon inte orsakat värre skada.

Så….. trots en krasch i 90 knyck har jag bara ett skrapsår på ena armbågen, en blå nagel och ett stort blåmärke på låret och en och annan ömmande muskel i hela vänstersidan. Så tack alla, Sievi, Biltema, aluminiumlåde tillverkarna samt de som tillverkat min skyddsväst( jag vet inte märket). Nu vet i alla fall jag hur viktigt det är att klä sig ordentligt när man kör motorcykel.

Här har mästerfixaren ryckt ut och på ryskt vis bockat rätt och svetsat ihop stallaget så att vi kan fortsätta.

Motorcykeln är fixad. Så vi kan köra vidar. Men det var en pärs i går. Först och främst att bli påkörd av en rysk tjej som inte kan ett ord engelska och som var nästan på hysterisk och helt chockad. Efter många om och men kom det så en polisbil till platsen och de bestämde att vi skulle åka till en verkstad och att alla inblandade parter skulle med dit. Det var inget snack ifrån polisen sida, hon som körde på mig skulle med till verkstaden och betala kalaset. De frågade flera gånger om det var säkert att jag inte behövde till en läkare, och kollade på min motorcykels skador, och kollade mig igen så att jag säkert inte behövde till sjukhus.  Kjell fick ta av ett några stag till väskorna innan vi kunde köra till verkstaden. Det var lite otäckt att hoppa upp på motorcykeln igen direkt efter smällen och köra till verkstaden som låg ungefär en mil från olycksplatsen.  

Polisen hade redan ordnat med så att där fanns folk på verkstaden som kunde fixa till den. Fantastiska poliser får jag säga.

Just nu sitter vi i Chelybinsk N55.09.601° E061.25.571° på hotell Meridian. Vi har kört ca 60 mil idag, VILKET INTE är det samma som att köra 60 mil hemma. Kjell tror att de lägger asfalt med plog här.

Vi blev tagna av polisen en gång till i dag, men denna gången fick vi bara var sin förmaning om att vi kört för fort där det var 50. Vi hade inte sett några 50 skyltar och vi var nog de som körde minst fort.

Vi är trötta, slitna, nyduschade och skall krypa ned i rena, bäddade sängar. I går natt bodde vi på ett motell 300 m  ifrån verkstaden som fixade till hojen. Där fick vi själv bädda sängarna och där fanns ingen dusch. Men vi träffade en Amerikansk kille som hette David, och hans ryska flickvän. De var väldigt trevliga och skulle ta bussen till Ufa. Men halv tolv på natten körde bussen bara förbi dem utan att stanna så här stod de utan någonstans att sova för motellet där vi bodde var fullt. Vi löste det genom att hämta våra liggunderlag och bäddade åt det på golvet i vårt rum.