Krångeldag…

-- Download Krångeldag... as PDF --
Ännu en gång i Bangkok
Klockan halv 11 nu i kväll anlände vi till Rider Resort Hotell igen. Denna gång körde Kjell för egen maskin, men Karins hoj stod på flaket till en riktigt dålig pickup.
Tur vi har egen felsöknings utrustning…
Åter krånglar varvtalsregleringen till bensinpumpen, tror vi, eftersom det är den felkoden som kom upp när vi felsökte i morse. Vi fick ringa o prata med BMW i Bangkok och de kunde hämtat oss men de trodde att det blev både billigare och gick fortare om vi kunde få fatt på någon lokal bil som kunde skjutsa oss, och det hade de alldeles rätt i…
Det började i morse då vi gick upp riktigt tidigt för att köra den sista biten till Bangkok i lugn och ro och vara nere i Bangkok i hyfsad tid. Jag hade ställt klockan på halv sju och när jag hade packat i alla mina tillhörigheter på hojen var klockan nog sju. När vi stod startklara allihop så startade vi hojarna och min var i gång i ca 15 sekunder, sedan stendog den.Vi trodde först att Jeppe skojade när han sade att den inte startade igen. Men nej då, det gjorde han inte.
Kjell o Jeppe försökte med alla medel få den att starta igen, men det gick inte. När vi kopplade till felsökningsdatorn så kunde vi åter konstatera att ”säkringen till bensinpumpen” hade utlöst larmet. Detta fel har vi haft innan några gånger och då har vi fått byta den där varvtalsregleringen, så det är väl den som spökar denna gång också.
Som sagt Kjell ringde till Barcelona Motor i Bangkok och de tar in den så fort vi kommer till Bangkok med den. Nu skulle den bara ned till Bangkok.
Många samtal blev det….
Flickorna som hade de hotell där vi bodde i natt var så hjälpsamma.
De ringde runt till alla sina bekanta och slutligen fick de ordnat med en kille som kom med sin pickup och kunde köra oss de nästan 600 km som återstod för oss till Bangkok.
Den fick precis plats….
Men hans bil hade sett bättre dagar. Den var inte i bästa skick. Men vi fick upp hojen där bak och spände fast den, Jeppe hoppade in som passagerare i bilen och vi satte oss på Kjells hoj och så började vi köra ned mot storstaden.
Hej då och tack så mycket…
Till skillnad från i dag så fungerade hojen utmärkt i går. Då körde vi från Ciangkhan på morgonen. Bitvis körde vi alldeles i kanten av Mekongfloden.
Laos i dimma och budistisk bön tidigt på morgonen….
På rätt så många ställen kan man se hur lite vatten som rinner i floden nu jämfört med vad där funnits innan. Hela flodfåran såg helt torr ut och i mitten rann det vatten som ännu rinner i floden.
Snustorrt bitvis….
Det är många orsaker till att vattnet sinar men en stor anledning till detta är att Kina har byggt stora dammar och använder vattnet till sina intressen. Någonting som de har rätt till enligt dem, eftersom floden flyter igenom Kina. Sedan att vattnet inte räcker till de som kommer nedströms kan väl inte de hjälpa…
Annat flöde denna gången bensin från en enkel mack i bergen…
Vi körde till Nong Khai. Här finns det en gräns över till Laos via ”vänskapsbron”. Eftersom vi behövde förnya vårt visum så passade det ju bra att vi tog en snabbrunda över till Laos och fixade till detta.
Vi parkerade hojarna på en bevakad parkering, tog en”tucktuck” fram till den Thailändska gränsen, gick ut igenom gränsen och åkte sedan buss över ”The friendship brige” och fram till Laos gräns. Här fyllde vi i visumpapper och betalade 1400 Bath var, som visumet till Laos kostade, gick över gränsen och kom in i Laos. Det liknade Thailand precis.

Bron mellan thailand och Laos, friendship bridge.
Vi gick och åt lunch på ett ställe och sedan gjorde vi om proceduren fast åt andra hållet. Skillnaden var att i till Thailand behövde vi inte betala någonting.
Det hade hunnit bli tidig eftermiddag innan vi startade motorcyklarna igen och gav oss söderut. Vi körde till det nästan började skymma strax efter fem, då hittade vi ett litet ”hotell” i Tum Tai
Det hette Rim Than Resort och det var väldigt enkel standard på de små stugorna. Stå toalett, inget handfat och bara kallt vatten i duschen. Men eftersom det började mörkna så bestämde vi oss för att stanna här i alla fall.
De hade egentligen ingen restaurang på det här lilla motellet men… de gjorde en god kvällsmåltid till oss bestående av ris, kyckling och lite grönsaker. Det var jättegott och kostade 30 Bath per portion, och vi blev mätta och behagligt trötta och gick o lade oss innan halv nio allihop. Tur var kanske det eftersom nästa dag skulle visa sig bli en riktig krångeldag.
English
Once again back in Bangkok.
At half past 11 now in the evening we arrived at Rider Resort Hotel again. This time Kjell, drove, but Karin’s bike was on the platform to a really bad pickup. Again the speed control to the petrol pump is broken, we believe, because it is the fault code that came up in computer this morning. We had to call and talk with BMW in Bangkok and they could pick us up, but they thought it was both cheaper and went faster if we could get hold of a local car that could drive us, and they was absolutely right …
It started this morning when we got up really early to drive the last kilometers to Bangkok be down in Bangkok at a reasonable time. I had set the clock at half past six, and when I had packed all my belongings on the bike it was probably seven o’clock. When we was ready we started the bikes and my was going for about 15 seconds, then it died.
We thought at first that Jeppe was kidding when he said that it did not start again. But oh no, he did not. Kjell and Jeppe tried by all means get it to start again, but could not. When we connected the computer we could see that “fuse to petrol pump” had triggered the alarm. This fault, we have had before a few times and we’ve got to change the rpm control to the fuel pump, so it is maybe the same this time also.
As I said Kjell called the Barcelona Motor in Bangkok and they take it as soon as we come to Bangkok with it. Now we just have to find a transport down to Bangkok. The girls who had the hotel where we stayed last night was so helpful. They called around to all their friends and finally they found a guy who came with his truck and could drive us the 600 kilometers, which remained for us to Bangkok. But his car had seen better days. It was not in the best condition. But we got the bike in the back and strapped it on, Jeppe jumped into as passengers in the car and we sat on Kjell’s bike and so we started to run down to the big city.
Unlike today, the bike worked great yesterday. Then we drove from Ciangkhan in the morning. We drove right at the edge of the Mekong River. On many places you can see how little water flowing in the river now compared to what existed there before. The entire river bed looked completely dry out in the middle little water still flows into the River. There are many reasons why water is drying up but a major reason for this is that China has built large dams and use water for their interests. Something which they have the right to, as the river flows through China.
We drove to Nong Khai. There is a cross to Laos via the “Friendship Bridge”. Since we needed to renew our visas, t we took a quick round over to Laos and got this. We parked the bikes in a guarded parking lot, took a “tucktuck” to the Thai border, went through the border and then the bus over “The Friendship Brigade” and presented to the Lao border. Here, we filled in the visa papers and paid in 1400 Bath, we walked across the border and arrived in to Laos. It just looked like Thailand.
We went to have lunch at a place and then we did the procedure again in the other direction. The difference was that in Thailand we needed to not pay anything.
It had become early afternoon before we started the motorcycles again and drowe to the south. We drove for almost dusk, just after five, when we found a small “hotel” in Tum Tai
It was called Rim Than Resort and it was very simple standard of the small cottages. Toilet to stand in, no sink and only cold water in the shower. But because it was getting dark so we decided to stay here anyway. They had no restaurant at this small motel but … they did a good evening meal for us consisting of rice, chicken and some vegetables. It was delicious and costs 30 Bath per plate, and we were satisfied and pleasantly tired and went o to bed before half past eight. Fortunately, perhaps, because the next day would prove to be a real bad day.
