Vi har börjat packa….

Vår tid i Thailand börjar gå mot sitt slut. Vi har lämnat hotellet och skall den återstående tiden, innan vi skall köra upp med motorcyklarna till Bangkok igen, bo hemma hos Lelle. Det är tur att vi har en så god vän som Lelle och det kommer inte att bli lätt att lämna han och hans familj när vi kör vidare.

Vi har varit i kontakt med Wilhelmsen Shipping igen och har fått preliminära uppgifter om priset, hur lång tid transporten tar och när vi senast måste vara i Bangkok. Det ser bra ut så nu väntar vi bara på en mer exakt datum när vi måste vara i Bangkok för att packa in motorcyklarna i en container.
Bollen har börjat rulla igen så sakta…

Trots att vi har haft en jätte fin tid här i Thailand, vi har gjort mycket, rest runt i stora delar av landet och träffat roliga o trevliga människor, så skall det nu bli roligt att komma vidare till ett nytt land. Det är ju heller inte vilket land som helst som hägrar utan Nya Zeeland, och där lär ju vara väldigt fint så det skall blir spännande.
Som vi sa har vi börjat packa. Vi har haft tältet uppe och lagat tält pinnarna och luftat tältet i några dagar. Vi satte upp det i Lelles trädgård och kvarterets alla barn tyckte att det var kul att vara i det. Vi har också köpt nya luftmadrasser, haft sovsäckarna på vädring och packat ned vår sov utrustning i nya täta bagar. Vi har sorterat ut saker som vi inte behöver längre och skickat hem en del med dels Linda och sedan med Carina o Flemming.
Just nu funderar vi på vad vi skall ha i ryggsäckarna medan motorcyklarna åker båt. De skall ju var ute på sjön i en hel månad så det gäller att tänka igenom vad vi behöver ha med oss när vi är bagpackers innan vi får se våra motorcyklar igen.

English

We have begun to pack. …

Our time in Thailand is beginning to move towards its end. We have left the hotel and the remaining time before we must drive up with motorcycles to Bangkok again, live with Lelle. It is fortunate that we have such a good friend who Lelle and it will not be easy to leave him and his family as we go forward.

We have been in contact with Wilhelmsen Shipping again and have received preliminary information about the price, how long the journey will take and when we latest have to be in Bangkok. It looks good so now we are waiting only for a more exact date when we have to be in Bangkok to wrap motorcycles in a container. The ball has started rolling again so slowly …

Although we have had a really nice time here in Thailand, we have done a lot, traveled around in many parts of the country and met fun and nice people, so shall it be fun now is to move to a new country. It’s not any country waiting, but New Zealand, and they said it is very nice so it should be exciting.
As we said, we have begun to pack. We have had the tent up and fixed the tent pins and had the tent up in a few days. We sat it up in Lelles garden and the neighborhood children thought it was fun to be in it. We also bought new air mattresses, the sleeping bags had to be washed after that we packed down our sleeping equipment in our new seal bags. We have sorted out things we no longer need and sent home, some with Linda and other things with Carina o Flemming.
Right now we are thinking about what we need to have in the backpacks while motorcycles boating. They are out on the sea in a whole month so you must think through what we need to have with us when we are bagpackers before we get to see our bikes again

Tankar…

Idag gick solen upp som vanligt i Patong. Jag står på vår lilla balkong som finns på baksidan av det hotell vi bor på. Jag kan se ut över ett grönområde som ligger precis här nedanför. Långsamt vaknar staden upp och jag kan höra en tupp gala.

Vi tycker att vi lever väldigt spartanskt här uppe i vårt hotellrum men det är nog ingenting i jämförelse med de som bor i plåtskjulet här på grönområdet bakom hotellet.

Men de verkar glada och lyckliga så frågan är om lycka ligger i hur fint hus man har, eller hur många saker man lyckats samla på sig, eller i andra materiella värden.

Idag, för fem månader sedan närmare bestämt den nionde augusti 2009, körde jag och Kjell ned i hamnen för att vinka av alla goa människor som för vår skull gått upp och tagit sig till hamnen. Det blev en könslomässigt stormig stund och när vi väl lyckades slita oss ifrån hamnen körde vi upp till kyrkogården för att även säga hej då till de som inte längre vandrar bland oss.

Sedan den här dagen har vi träffat otroliga människor, sett fantastiska och mindre fantastiska ställen. 75 000 människor har loggat in på vår blogg och med intresse läst om vårt äventyr. Vi har haft jobbiga dagar och riktigt underbara dagar. Men framför allt har vi kommit till insikt om att alla de där grejorna och sakerna som man innan såg som nödvändiga inte längre betyder så mycket. Vi har idag klarat oss utan de flesta av våra saker i fem månader. När vi frågar oss om vi inte saknar allt detta så är ju svaret så klart… Nej.

Vi har ju en klar fördel med människorna i plåtskjulet, vi har ett sparat kapital att luta oss tillbaka på, så vår trygghet ligger ju där. Men i det stora hela lever vi lika enkelt som de. De saker vi har måste få plats i några plåtlådor som sitter på våra motorcyklar och hur mycket vi än vill så kan vi inte få mer prylar med oss. Under resans gång har vi också kommit fram till att vi tagit för mycket saker med oss så nu när vi haft familj och vänner på besök har vi passat på att skicka hem lite med dem.

Vi har också omvärderat en hel del i våra liv. Vi har så många gånger lärt känna människor som man när det blir dags har svårt att lämna. Alla dessa möten har satt djupa spår i våra sinnen. Dessa människor betyder mer än alla prylar i världen och i takt med att våra packlådor blir lättare och lättare blir vårt sinne rikare och rikare och vi bär med oss alla dessa underbara människor i vårt inre. Det är som Kjell säger tur att känslor inte väger så mycket för då hade han fått förstärka hojarna.

Det finns en liten kille i vår bekantskapskrets som heter Jimi. Det kommer inte att bli lätt att lämna honom. Han bor här i Patong med sin mamma Anne och sin pappa Kim. De lämnade allt i Sverige och flyttade hit för ett halvår sedan. Jimi går i Svenska skolan i Kamala och igår hade de festival med festivaltåg där Jimi medverkade. Vi åkte dit o tittade på festligheterna .

Thailändare är kul för när någonting firas så medverkar alla. Phukets guvernör fanns på plats och talade om tsunamin och alla de människor som hjälp till vid katastrofen. Antingen handgripligen eller med pengar.

Gatorna i Kamala stängdes av så att festival tåget ostört kunde ringla sig fram till festplatsen.

Flera band spelade och marscherade med i tåget och karnevalsstämningen fanns i luften.

Det var uppträdanden och tal och som avslutning blev det fyrverkerier.

Det var så kul att titta på alla festklädda barn och vuxna som medverkade i festligheterna och vi stannade tills himlen färjades mörkrosa över palmerna.

Häromdagen regnade det här i Patong. Det regnade hela förmiddagen.

Avlopps systemet här har kollapsat eftersom det de senare åren har byggts så mycket här. Det kan helt enkelt inte svälja undan vatten från så många dagvattenledningar som finns här när det regnar för häftigt. Detta resulterar i att på vissa ställen översvämmar gatorna.

Precis utanför Aronpat där Lelle bor översvämmar det rätt så ofta och när vi skulle upp till honom samma eftermiddag som det regnat så, kom vi bara med nöd och näppe fram.

Då är det tur att det i alla fall är 30 grader varmt så att man slipper köra i iskallt vatten…

Barfota i översvämmningen…
English

Thoughts …
Today the sun rise as usual in Patong. I stand on our little balcony which is on the back of the hotel we are staying at. I can look out over a green area which is just below. Slowly, the town wakes up and I could hear a rooster crow.
We think we live very spartan up here in our hotel room but there are probably nothing compared to those who live in tin shed on this green area behind the hotel. But they seem happy and so the question is whether happiness lies in the nice house you have, or how many things you managed to accumulate, or other material values.

Today, five months ago, the nine of August 2009, I and Kjell drove to the harbor to say goodbye to all nice people who for our sake gone up and taken to the port. It was a stormy, sensitive moment and once we managed to tear ourselves away from the harbor we drove up to the cemetery to even say goodbye to those who no longer walks among us.

Since this day we have met amazing people, seen amazing places and less fantastic places. 75 000 people have logged on to our blog and read with interest about our adventure. We have had hard days and really wonderful days.

But above all, we have come to realize that all those stuff and things that before mean so much, is no longer necessary. Today we have been whiteout our things in five months. When we ask ourselves if we don´t miss all this the answer of course … no.

We have a clear advantage with the people in the tin shed, we have saved the capital to sit back on, and so our security is, in fact there. But on the whole we live as easily as they. The things we have, have to fit in some metal boxes that sit on our motorcycles and how much we want, we cannot get more stuff with us.
Along the way we have come to the conclusion that we have too much stuff with us so now that we’ve had family and friends to visit, we have taken the opportunity to send home a bit with them.

We have also reevaluated a lot of our lives. We have so many times come to know people that you when the time come, is difficult to leave. All these meetings have left deep scars in our minds. These people are more important than all the gadgets in the world and as our packing cases becomes easier and easier our mind are richer and richer, and we carry with us all these wonderful people in our inner. It’s like Kjell says lucky that feelings not weigh as much then he had been forced to strengthening the bikes.

There is a little guy in our acquaintance named Jimi. It will not be easy to leave him. He lives in Patong with his mother Anne and his father Kim. They left everything in Sweden and moved here six months ago. Jimi goes in the Swedish school in Kamala, and yesterday it was a festival where Jimi appeared. We went there and were watching the festivities. Thais are fun for when something is celebrated everybody is involved. Phuket’s governor was present and spoke about the tsunami and all the people who help to the disaster. Either whit job or with money. The streets of Kamala were turned off so that the festival train could undisturbed wind their way to the venue. Several bands played and marched in the procession and carnival atmosphere was in the air.

There were performances and speeches and in the end there was a fireworks. It was so fun to watch all the party dressed children and adults who participated in the festivities and we stayed until the sky was dark pink over the palm trees.

The other day it rained here in Patong. It rained all morning. The drain system here has collapsed since the later years have been built so much here. It simply cannot swallow the water away from so many pipes that are available here in the city. This results in that in some places the streets are flooding. Just outside Aronpat where Lelle live, it is flooding pretty often, and when we were up to him the same afternoon as it rained it was a lot of water on the street.
Then it is fortunate that it is 30 degrees so we can avoid driving in icy cold water…

Ett par dagar på Kho Lanta

Vi sitter på en servering på Klong Nin Beach, Ko Lanta. Det har precis regnat några stänk och himlen är mörk av tunga moln. Luften känns fräsch och nytvättad av den lilla skvätten regn.

Vid horisonten syns solen skina igenom och ge ett fantastiskt kvällsljus över stranden. Barn leker i vattenbrynet medan mammorna sitter en bit upp med var sin randig drink i sina glas. Det doftar sololja blandat med någon slags balsam från damen som masserar en välmående solbränd man. Hans hud blir blank av oljan och ser om möjligt ännu brunare ut.

En liten hundvalp sitter under en av solstolarna på stranden och ser ensam ut. Barnen skulle gärna vilja klappa den men så fort de kommer nära flyttar den sig skyggt en liten bit. Vi vandrar ifrån serveringen i vattenbrynet hem till vårt lilla hotell som bara ligger ca 100 m bort på stranden. Det är kväll på Lanta Paradise Beach Resort, och vi skall gå hem o duscha av oss sanden som sitter mellan tårna.

Mellanlandning och omlastning i Aonang

På båten ut…
Vi har tagit en liten båt tur ut till Kho Lanta eller rättare sagt till ögruppen Kho Lanta och till huvudön som heter Lanta Yai. Båten lade till i Saladan som ligger på norra delen av ön och inte långt ifrån ser man Lanta Noi på andra sidan av vattnet.

Mellan husen i hamnen glittrar vattnet…
Vi promenerade från hamnen och hittade först ett ställe att käka lunch på och sedan hittade vi en liten resebyrå som hyrde ut 2 stycken små motorcyklar till oss.

Det finns dåliga vägar här också…
Vi körde runt på ön en stund och utforskade den och fram en stund på eftermiddagen hittade vi rum på det här hotellet, efter att ha frågat på några ställen innan. Här parkerade vi oss och badade och hade mysigt i dagarna två.

Kho lanta är en ögrupp som består av de två stora öarna Lanta Noi Och Lant Yai och 51 andra mindre öar. Lanta Yai fick så sent som 1996 ström till ön via det elektriska nätet. Fram till 1998 var de flesta vägarna grusvägar, då lades betong på den vägen som går mellan Saladan och Lanta Pier. Idag är de flesta vägarna belagda på något vis. 2001 fick ön telefonledningar och strax därefter byggdes även mobiltelefon nätet ut. Idag fungerar mobiltelefoner och internet nästan överallt på ön.

English

A couple of days on Kho Lanta

We sit at a cafeteria at Klong Nin Beach, Ko Lanta. It has just rained a little and the sky is dark with heavy clouds. The air feels fresh and freshly washed by the small rain. Visible on the horizon the sun shine through and give a fantastic evening light over the beach. Children playing in the water while the mother is a bit up, each with its striped drink in her glass. It smells of suntan lotion mixed with some kind of balm from the lady who massages a suntanned man. His skin is shiny from the oil, and if it is possible he look even browner now. A little puppy sitting under a chair on the beach. The children would love to pet it but as soon as they get close, it moves a little. We walk away from serving in the waterfront home to our small hotel which is just 100 m away on the beach. It is evening on Lanta Paradise Beach Resort, and we shall go home o showering of us the sand that are between your toes.
We have taken a small boat trip out to Kho Lanta, or rather the group of island called Kho Lanta and the main island called Lanta Yai. The boat goes to Saladan located on the north of the island and not far from Lanta Noi on the other side of the water.
We walked from the port and found one place to eat lunch and then we found a small travel agency that leased 2 small motorbikes to us.
We drove around the island for a while and explored it, and a moment in the afternoon we found a room at this hotel, after asking a few places before. Here, we parked and had bathed and cozy in the days two.
Kho Lanta is an archipelago consisting of two large islands, Lanta Noi and Lanta Yai and 51 other smaller islands. Lanta Yai received as late as 1996 the power to the island via the electrical grid. Until 1998, most of the roads gravel roads, which was concrete on the road that runs between Saladan and Lanta Pier. Today, most of the roads covered in any way. 2001, the island of telephone lines and soon thereafter was also built out wireless networks. Today, mobile phones and the Internet almost everywhere on the island.

Sista dagen på detta år…

Vi vill önska alla ETT GOTT NYTT ÅR.

Önskar oss själva också ett Gott Nytt År, med många nya upplevelser och upptäckter. Det skall bli spännande… Nytt år nya möjligheter…

English
The last day this year.

We want to wish everyone a Happy New Year.

Want for ourselves also a Happy New Year, with many new experiences and discoveries. It will be exciting… New Year new opportunities…

Jul, vänner och TV-inspelning.

Vi har haft några riktigt bra dagar. Vi har firat jul i Lelles bar och vi har varit med i en tv inspelning för TV 5 eller Kanal 5, eller vad den nu heter. Carina o Flemming, goda vänner hemifrån, har kommit ned och nu passar vi på att umgås.

Vi har varit uppe på Big Buddha, en enorm Buddha staty som de håller på att bygga på en hög topp på ett av de många små bergen här på Phuket.

Vi har varit o badat och vi har varit ute med en speed boat på bland annat Kho Phi Phi.

Snabbt eller?…

Just nu ligger jag nedbäddad i en säng på vårt hotellrum och har ont i halsen och hosta. Jag tycker lite synd om mig själv eftersom vi skulle ut o fiska idag, men jag kände att jag inte riktigt skulle orkat med en hel dag till på sjön.

Den 26:e var det så årsdagen för Tsunamin. För fem år sedan slog vågen till här i Thailand ca kl 10 på förmiddagen. Det var samma dag som vi var uppe vid Big Buddha och då passade jag på att tända ett lite ljus för de 543 svenskar och de 15 som fortfarande saknas(enligt uppgifter i Wikipedia) och alla de andra som dog och skadades. Totalt dog mellan 220 000 och 300 000 människor i den här olyckan. Tsunamin har lämnat en del spår efter sig men det är otroligt så fort såren läker.

Här i Patong går livet vidare och man kan inte se många spår efter katastrofen. På kvällen den 26:e skickade det dock upp en massa ljuslyktor, många fler än vanligt…

Ljuslyktor….
När man skall någonstans här, så får man göra som de lokala gör…

Man åker på flaket. Kjell som är chaufför glömmer ibland att han har folk på flaket och när han kör i gupp och hålor klagar de på flaket högljutt…

Jimi vid klockträdet uppe hos Big Buddha.
Big Buddha är ett trevligt utflyktsmål. Uppifrån utsiktsplatsen har man en otrolig utsikt.

vi och utsikten…
Den är under uppbyggnad och byggs av pengar som människor skänker när de är här uppe. Det kommer att bli en fin anläggning när den är klar…

På vägen ned blev vi hungriga och stannade för att käka lite innan vi åkte till stranden och badade.

Ett hungrigt och törstigt gäng…

Vi hade en fantastisk dag på sjön tillsammans med Luka, Linda, Carina, Flemming, Anne, Kim och Jimi. Anne, Kim och Jimi är en familj som bor här och som vi lärt känna här nere i Patong.

Vi hyrde en speed boat tillsammans och åkte ut till en massa öar. Vi stannade först på Monkeybeach o tittade på aporna.

De hade många små och var ovanligt retliga och tjuriga.
Det snorklades och badades hela dagen och fram på kvällen körde vi hemåt igen trötta och nöjda.

En nybadad och nöjd Luka…och…

en nöjd Kjell.

English

Christmas, friends and TV recording.

We’ve had some really good days. We have celebrated Christmas in Lelles bar and we have been in a TV recording for TV 5 or Channel 5, or whatever it is called. Carina o Flemming, good friends from home, has come down and now we try to be together and have a good time… We have been up at Big Buddha, a huge Buddha statue which they are building on a high peak at one of the many small hills here in Phuket. We have been to the beach and we’ve been out with a speedboat to sea,
Right now I am in a bed in our hotel room and have a sore throat and cough. I feel a bit sorry for myself because we suppose to fish today, but I felt I didn’t cope with a full day at the sea.

The 26th was the anniversary of the tsunami. Five years ago, the waves hit Thailand about 10am this morning. It was the day we were up at the Big Buddha and then I took the opportunity to light a little candle for the 543 Swedish that died and the 15 still missing (from Wikipedia) and all the others who died and were injured. Total killed between 220 000 and 300 000 people in this accident. The tsunami has left some traces behind, but it is amazing how fast the wounds heal. Here in Patong life goes on and you cannot see many traces of the disaster. On the evening of the 26th, however, sent up a lot of candle lanterns, many more than usual…

When you want to go somewhere here, you get to do as the local do … You go on the platform of a pickup. Kjell who is drivers sometimes forget that he has people on the platform and when he runs in the bumps and hollows they complain loudly on the platform…

Big Buddha is a nice place to visit. From the top overlooking the site has incredible views. It is currently under construction and is built of money that people donate when they are up here. It will be a nice facility when it is finished…

On the way down, we were hungry and stopped to eat a bit before we went to the beach and swam.

We had a fantastic day on the sea together with Luka, Linda, Carina, Flemming, Anne, Kim and Jimi. Anne, Kim and Jimi are a family that lives here and who we learn to now down here in Patong. We rented a speed boat together and went out to a bunch of islands. We stopped first at Monkey Beach and looking at the monkeys. They had many babies and were unusually irritable and grumpy.

We snorkeling and bathed all day until the evening and when we drove home, we vas tired and happy.

Vill bara önska er en god jul från oss här på Lelles bar där vi firar jul..

English

Merry Christmas to everybody…..

Att umgås med folk…

Vi har ju den stora äran att känna en massa trevliga människor här i Thailand. Däribland en massa svenskar som bor och jobbar här.

Eftersom en av våra goa vänner, Lennart ”Lelle” Persson driver ett par hotell och har en bar som heter ”Lelles bar” brukar detta bli den naturliga träffpunkten för oss. Alltid när man varit någonstans och är på väg hem så svänger vi in om Lelles bar för att se om någon som vi känner är där.

Nu drar det dessutom ihop sig till jul. Och som alla andra utlänningar i ett annat land så samlas man tillsammans med sina landsmän för att fira. Här i Patong förbereds julen för fullt. Det rullas köttbullar hemma hos Lelle och någon annan har till uppgift att göra Janssons frestelse och skinka och allt annat gott som brukar finnas på ett svenskt julbord.


Lelle hade en lista i baren där man kunde anmäla sig till julbordet på baren på julafton. För en vecka sedan fick han ta ned den eftersom den redan var fulltecknad. Det finns bara plats till runt 40 personer i baren.

Vi har fått ned delar av vår familj, Kjells stora flicka Linda och hennes son Luka. Det känns kul att de kommit för att fira jul med oss här nere.

På julafton kommer ett par mycket goda vänner till oss för att stanna till en vecka in i januari. Det skall också bli jättekul. Man saknar sina nära o kära när man inte varit hemma på ett tag.

När jag ser människor med utländsk bakgrund i Sverige, som samlas tillsammans och bor i samma kvarter och som vill vara nära de sina så kan jag lite förstå varför. Vi gör lika dant när vi befinner oss utomlands, vi söker oss till de som liknar oss, talar samma språk, och har samma seder. Alla högtider firas tillsammans med landsmän eller i alla fall folk från de länder som firar någorlunda liknande högtider. Visst är det kul att ta del av andras traditioner och att få dela med sig av sina egna, men oftast så är vi så upptagna av själva firandet att vi kanske glömmer att bjuda in, eller inte har tid att låta oss bjudas in. Men om vi blev bättre på det så kanske förståelsen för andras seder och bruk blev större. Så kanske skall vi börja med det nu och bjuda in någon den här julen…

Jag hoppas i alla fall att alla tar det riktigt lugnt i jul och inte shoppar över sina tillgångar vilket är väldigt lätt. För några jular sedan räknade vi ut att det blev billigare att bjuda hela familjen på julbord på en restaurang, än att köpa hem allt till ett julbord hemma. Då slipper man att ta hand om alla resterna och man slipper äta julmat i en hel vecka och man slipper dessutom att kasta över hälften av maten som man inte orkat äta upp och som därför blivit för gammal.

Gå ut o ät julbord tillsammans och umgås med varandra istället den tiden ni vinner nu när ni slipper rulla 7 000 köttbullar och göra Janssons frestelse och griljera skinka och allt annat som ni skulle haft.

Simma lugnt i julhelgen och njut av de lediga dagar som ni har…

English

To socialize with people…

We have the great honor to know a lot of nice people here in Thailand. Among them a bunch of Swedes who live and work here.
One of our very good friends, Lennart “Lelle” Persson runs a couple of hotels and has a bar named “Lelles bar” usually this is the natural meeting point for us. Whenever you been somewhere and are on their way home we turn into Lelles bar to see if anyone we know is there.

Now it´s soon Christmas. And like all other foreigners in another country we gathered together with our countrymen to celebrate. Here in Patong everyone is doing something for Christmas. Somebody is making meatballs in Lelles kitchen, and another is to make “Jansson’s temptation” a Swedish specialty whit potatoes and herring, somebody is preparing the ham and all the other good things you can find on a Swedish Christmas table.

Lelle had a list in the bar where you could sign up for the Christmas dinner at the bar on Christmas. A week ago he got to take it down because it was already fully subscribed. There is only space for around 40 people in the bar.

We have brought down part of our family, Kjell big girl Linda and her son, Luka. It feels great they come to celebrate Christmas with us down here.
On Christmas Eve, a few very good friends of us are coming and they stay to one week in to January. It should also be fun. You miss the loved and dear friends and family when you not been home for a while.

When I see people with foreign background in Sweden, gathered together and live in the same neighborhood and who wants to be near his family I can understand why.
We do the same when we are abroad, we are together whit people looking like us, speak the same language, and have the same customs. All festivals are celebrated together with compatriots or at least people from the countries that celebrate fairly similar ceremonies. it Is fun to learn from other traditions and to share with others, but usually we are so occupied with the celebration that we may forget to invite, or do not have time to let us invited. But if we got better at it, perhaps understanding for others’ traditions and customs became larger. So maybe we should start with it now and invite someone this Christmas…

I hope anyway that everybody takes it really easy this Christmas and do not shop over their assets, which is very easy.
A few years ago we calculate that it was cheaper to invite the whole family at Christmas dinner at a restaurant, than to buy all food and drink for a Christmas dinner at home. Then you do not have to take care of all the leftovers and avoid eating Christmas dinner for a week and avoids addition to throwing over half of the food we did not eat and therefore become too old.
Go out and eat Christmas dinner together and socialize with each other the time you win, now that you do not have to roll 7 000 meatballs and make “Jansson’s temptation” and prepare the ham and anything else you would have on the Christmas dinner at home.

Take it easy this Christmas and enjoy the holidays as you have…

Hejsan, vi är någonstans nu också.
Ja, nu har vi kommit till Thailand och resan hit har gått bra, med ett par undantag som ni säkert läst om på bloggen. Jag har blivit påkörd, jag har trillat för egen maskin och vi har transporterat våra motorcyklar på flera olika vis, bland annat i en lastbil full av toalettpapper.

Det är ju snart jul så vi skulle vilja önska alla våra sponsorer och bloggläsare en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR ifrån oss.

Automatiskt kan ibland bli helt automatiskt fel

Vi har haft lite problem med vår blogg på det viset att den inte längre automatiskt skickar ut meddelande till alla om att vi lagt ut nya inlägg, men vi försöker att lägga ut nytt så fort vi har tillgång till internet så går ut och titta även om ni inte fått meddelande om att det kommit något nytt inlägg.

Vi jobbar på att få ordning på detta, och hoppas att vi snart löst detta. Som tur är behöver vi inte sköta de här problemen själv utan har hjälp av Rickard och Petra och de andra på If som gjort bloggen till oss.

Vi har haft 62,298 inloggningar i skrivande stund och vi tycker att det är fantastiskt att så många går ut och tittar på vår blogg,

TACK ALLA.

Ryssland är ett varmhjärtat land

Resan genom Ryssland var fantastiskt. Vi hade nog inte räknat med att det var så enkelt att betala och hämta pengar med Visa kort, hitta bensin stationer, hitta hotell och motell och caféer och framför allt att träffa alla dessa underbara människor. Ryssarna är varmhjärtade och hjälpfulla, generösa och helt fantastiska. Jag önskar att det vore lika enkelt att möta människor överallt.

Däremot var väl vägarna inte lika fantastiska överallt. Där de var bra var de helt ok, men där de var dåliga, önskade man sig långt därifrån. Att köra i ösregn på en väg som mest liknar en åker är inte det man helst vill ha. Men det är bara att bita ihop och göra det, för där finns ingen annan som gör det till en. Ibland ville man bara stanna kvar och låta bli att köra men har man bara 30 dagars visa så gäller det att köra varje dag så långt som man bara orkar och kan för Ryssland är mer än 1000 mil brett.

Väl framme vid östra kanten av Ryssland hittade vi en transport med en färja till Japan, helt enligt planen. Men nu visade det sig att färjan gick sönder och våra visa löpte ut så att vi fick prova på att gå till ryska myndigheter för att få våra visa förlängda. Det var ju ett äventyr i sig. Vi lyckades hitta en färja som gick till Syd Korea. Så då hamnade vi där och detta var inte med i våra planer…

Detta och mycket mer
Nåväl allt detta och mycket mer kan ni läsa om på bloggen och när ni är där inne och tittar så blir vi jätteglada om ni skulle råka lämna en liten kommentar. Vi är inne flera gånger om dagen för att se om några fler varit inne och svarat på våra inlägg. Så var inte blyga, skriv till oss, ställ frågor, berätta om hur ni har det hemma. Vi läser era kommentarer hela tiden. Som ni säkert sett så översätter
vi inläggen till knacklig engelsk med hjälp av ett över-sättningsprogram. Men det är bättre med dålig engelska än ingen engelska alls för vi har numera också rätt många engelsktalande som går in och läser vår blogg.

Som sagt, skulle det vara så att ni fortfarande inte får e-post om att vi lagt ut nytt så gå in på vår blogg och titta då och då, för vi försöker att lägga ut nya inlägg så fort vi har någonting att skriva om och har tillgång till internet.

Varma och tacksamma hälsningar

Kjell och Karin Jansson

English

Letter to all our blog reader.
Hello, we are somewhere now also.

Yes, now we have come to Thailand and the trip here has gone well, with some exceptions as you will read about on the blog. I’ve been hit, I have fallen by myself and we have transported our bikes in several different ways, including a truck full of toilet paper.

It’s soon Christmas; we would like to wish all our sponsors and blog readers a very Merry Christmas and a Happy New Year from us.

Automatically can sometimes be completely automated fault

We’ve had some problems with our blog in a way that it no longer automatically sends out notification to everyone that we put out new messages, but we are trying to put out something as soon as we have internet access, so go out and watch, even if you have not received notification that there had been any new posts.

We are working to get this right, and hope we soon solved this. Fortunately, we do not handle these problems yourself we have help from Richard and Petra and the other from If Insurance company that made the blog for us.

We have had 62,298 logins at the time of writing, and we think it is fantastic that so many go out and look at our blog,

THANK YOU ALL.

Russia is a warm hearted country

The trip through Russia was amazing. We had not anticipated that it was so easy to pay and collect money with Visa cards, find gas stations, find hotels and motels and cafes, and especially to meet all these wonderful people. Russians are warm-hearted and helpful, generous and totally amazing. I wish it were as easy to meet people everywhere.

In contrast, the roads are not that fantastic everywhere. ‘When they are good they are quite ok, but when they were poor, you wanted to be far away. Driving in pouring rain on a road that most closely resembles a field is not what you want most. But, just bite the bullet and do it, for there is no other that makes it for you. Sometimes you just want to stay and not run but when you only have 30 days it is important to run every day as far as you just cope, beucorse Russia is more than 10000 km wide.

Once at the eastern edge of Russia, we found a carriage with a ferry to Japan, all according to plan. But… now it appeared that the ferry broke down and our visa ended so we had to try to go to the Russian authorities to get our visa extended. It was an adventure in itself. We managed to find a ferry that went to South Korea. So we got there and it was not included in our plans.

This and much more

Well all this and much more you can read about on the blog and when you are in there and watch we are very happy if you happen to leave a little comment. We are looking several times a day to see if any more readers and responded to our messages. So do not be shy, write to us, ask questions, tell us how you have it at home. We read your comments all the time. As you seen we try to translate
to shaky English using a translation program. But it is better to have bad English than any English at all, for we now have many English who go in and read our blog.
As I said, it would be that you still do not receive e-mails that we put out news so visit our blog and look now and then, for we are trying to post new messages as soon as we have something to write about and have access to the internet.

Warm and grateful greetings
Kjell and Karin Jansson

Shopping tur…

Horisonten är riktigt rosa. Nästan skrikigt rosa mot den mörkblå himlen. Man kan fortfarande tydligt se konturerna av bergen i bakgrunden. Patong ligger som i en gryta mellan berg på tre sidor och havet på den fjärde. Om tio minuter kommer det att vara mörkt, mörkt som mitt i natten och klockan är bara omkring halv sju på kvällen.

kvällsljus…
Jag står på vår balkong till vårt hotellrum och en bit bort kan jag se hundratals mopeder som flyter fram i skymningen som en flod. Fast den här floden flyter åt två håll samtidigt, i vänstertrafik. Man kan höra ljudet ifrån staden och fältet bakom hotellet. Grodor och andra kväkande djur stämmer upp i symfoni och deras melodi blandar sig med trafikljuden och ett och annat signalhorn i fjärran. Från marknaden kommer en och annan doft av mat virvlande, ända upp till femte våningen, med de varma uppvindarna från uppvärmd asfalt och jord. Det är kväll i Patong

Idag har vi varit och inhandlat lite nya kläder. Lite t-tröjor och linnen. Efter 4 månader i motorcykelns väskor och lådor och handtvättat i schampo eller tvål så är våra gamla t-tröjor inte så fräscha längre. Det känns skönt att göra sig av med de gamla paltorna och ha lite nya fräscha. Vi handlade på marknaden som finns här på samma gata där vi bor och som brukligt är här i Thailand så måste man pruta rätt hårt. Men det var inte så svårt att pruta idag för kunderna tryter för de stackarna här på marknaden. Världens dåliga ekonomi känns även för de här i Thailand.

Jag lyckades också pruta till mig 3 stycken trägrodor till ett bra pris. De här grodorna får jag försöka att få hem med någon av vännerna när de skall hem, för det verkar ju onödigt att släpa dessa med sig hela jorden runt…

Små grodorna…

Vi har installerat oss på vårt hotell och det känns helt ok. Vi har ett rum på femte våningen och trots att det ligger mitt i stan så är här ganska lugnt och fridfullt på baksidan av hotellet där vi har vår balkong. Rummet är enkelt men bekvämt och här finns toalett, dusch, internet och aircondition.

Allt baggage är kommet upp, men inte där det skall vara….

Dessutom finns det en propp i handfatet så att man kan skölja upp lite kläder på kvällen. Småsaker kanske men det är värt jättemycket att man kan hålla kläder och sig själv någorlunda rent.

En kille som heter Björn ifrån TV5 i Sverige har ringt oss. De är här nere för att göra en serie om åtta program om hur det är att vara i Thailand, och de vill att vi skall medverka i något program. Vi har varit o pratat med dem på deras hotell i Surin nu i eftermiddag så vi får väl se vad det blir av det. De var ett gott gäng i alla fall och det var trevligt att träffa dem.

English

Shopping trip …

The horizon is really pink. Almost glaring pink against the dark blue sky. One can still clearly see the outline of mountains in the background. Patong is located in a pot between mountains on three sides and the sea on the fourth. In ten minutes, it will be dark, dark as the middle of the night and the clock is just about half past six in the evening. I stand on our balcony at our hotel room and a bit away, I can see the hundreds of mopeds that flows forward in the twilight like a river. But this river flows in two directions simultaneously, One can hear the sound from the city and the field behind the hotel. Croaking frogs and other animals are raised in the symphony and its melody mixes with traffic noises and the occasional horn in the distance. From the market is an occasional smell of food, whirling, right up to the fifth floor, with the warm upvinds from heated asphalt and soil. It is evening in Patong

Today we have been and bought some new clothes. Some t-shirts and tops. After 4 months in motorcycle bags and boxes and hand-washed in shampoo or soap, our old t-shirts are not so fresh anymore. It feels good to get rid of the old rags and have some fresh new. We focused on the market that exists here on the same street where we live and which is customary here in Thailand you have to haggle pretty hard. But it was not so difficult to bargain today for customers running out of this market. The world’s poor economy also felt here in Thailand.

I also managed to bargain 3 pieces woodfrogs at a good price. These frogs do I try to get home with one of our friends when they are going home, for it seemed unnecessary to carry these with us throughout the globe …

We have installed ourselves in our hotel and it feels quite ok. We have a room on the fifth floor and although it is in the middle of town so this is quite calm and peaceful on the back of the hotel where we have our balcony. The room is simple but comfortable and there are toilets, showers, internet access and air conditioning. Moreover, there is a stopper in the sink so that you can wash out some clothes in the evening. Little things perhaps, but it is worth the lot that you can keep the clothes and yourselves fairly clean.

A guy named Björn from TV5 in Sweden has called us. They are down here to make a series of eight programs on how it is to be in Thailand, and they want us to participate in one program. We have been and talked to them at their hotel in Surin now in the afternoon so we’ll see what becomes of it. They were very nice anyway, and it was nice to meet them.

Vi kom iväg…

Nytt fint lådfäste….
Vi fick lagat motorcykeln, det var det felet som vi trodde, och när budet från Barcelona Motor kom och Kjell kunde sätta i den nya varvtalsregleringen så startade hojen så fint igen. Dessutom passade vi på att sätta på det nya lådfästet som Jeppe hade med sig ned till oss. Det gamla lådfästet blev ju krashat i Ryssland och har sedan dess lagats 3 gånger och var snett och vint.

Detta fick till följd att vi kunde köra söderut som tänkt och nu är vi komna till Pattong igen. Vi ockuperade Lelles gästrum för att sova här en natt innan vi får tillgång till vårt hotellrum nere i stan den 15:e.

Under tiden vi väntade på reservdel och att hojen blev lagad hade vi lite pappersarbete att göra i Bangkok så vi ordnade med detta . När detta var avklarat tog vi en liten runda på floden för att det svalkar så skönt att åka fort i de små kanalerna i skuggan av träd och hus.

Kanalbåt i full fart….
Det är en annan värld som öppnar sig när man ser Bangkok från kanalerna. Här lever folk sitt liv i stilla takt. De sitter på sina verandor utmed vattnet och det ser så harmoniskt ut trots att husen är dåliga och det ser rätt så fattigt ut. Men man kan undra vem som är lyckligast ?…

Det känns verkligen inte som om man befinner sig i Bangkok. Det sägs att förr fanns här mycket fler kanaler i Bangkok och en del kallade det också för ”Asiens Venedig”. Numera är de flesta kanalerna utfyllda för att göra plats till tomtmark och vägar.

Ett tempel utmed kanalerna…
Vi stannade till på en ormfarm och här fick vi se en liten uppvisning med ormar. De hade lite andra djur också så vi gick en runda o tittade på alla djuren som fanns på farmen.

Sedan åkte vi vidare bland kanaler, båtar, bra och dåliga bakgårdar, tempel och allt annat som man kan se i det här förunderliga vattenlandet. Vi såg även en 1 meter stor Varan som kom simmande i kanalen.

En vild varan som simmande i kanalen…
Resan ned gick smidigt. Ut ur Bangkok tog vi samma väg som jag och Kjell körde in förra gången, d.v.s. via den lilla landsvägsfärjan över floden lite söder om Bangkok. Väldigt smidig väg istället för att ligga o köra runt, runt på motorvägar för att hitta ut.

Kjell o Jeppe på färjan….
Vi stannade över i Chumpon. Det ligger utmed östkusten, ganska precis halv vägs mellan Bangkok o Phatong. Det blev nästan mörkt innan vi kom in i staden och hittade ett hotell. Det blev också regn så de sista tio minuterna innan vi stannade vid hotellet hade vi regn. Men vad gör väl ett regn när det är 30 grader varmt. Man fryser i alla fall inte.
Det lär regna i de här trakterna väldigt ofta och det orsakas av bergen som ligger precis väster om staden.

Frukost stället…
Vi fortsatte vår resa söderut idag på morgonen efter frukost på en restaurang mitt emot hotellet. Vi fick grönsaks soppa som var jättegod. Sedan var vi redo att köra de sista 540 km på väg nr 4 som går igenom bergen ned till Ranong.

Grannt så det känns i hjärtat…
Den här vägen är så vacker. Den slingrar sig igenom dalarna i bergen och det är de mest perfekta motorcykelvägar man kan önska sig.

Otroligt kurviga o fina vägar…
Rätt så breda så att det är lätt att köra om, bra beläggning, härligt kurvig och inte särkskilt mycket trafik. Under ca 50 km följer man thailand o Burmas gräns endast delat av en flod som sedan blir till en bred vik. Efter Ranong lämnar man Burma bakom sig.

två glada gossar och Burma i bakgrunden…
Nu skall vi bara invänta vår stora flicka och hennes pojke som kommer ned och firar jul med oss och det skall bli jättekul. Så nu skall vi passa på att vara ”vanliga” turister tillsammans med dem och bada och göra utflykter.

English

On tour again …

We repaired the motorcycle, it was the fault we did suspected, and when the part came from Barcelona Motor and Kjell could put in the new speed control the bike started again. In addition, we took the chance to put on the new boxframe as Jeppe had brought down to us. The old frame was crashed in Russia and has since been repaired 3 times and was damage.

As a result, we could run south as planned and now we are in Pattong again. We occupied Lelles rooms to sleep here one night before we get access to our hotel room downtown, 15: e.

While we were waiting for spare parts and the bike was fixed, we had a bit of paperwork to do in Bangkok so we organized this. When this was done, we took a small round on the river because it cools so nice to go fast into the small canals in the shade of trees and houses.

There is another world opens up when you see Bangkok from the channels. Here people live their lives in quiet pace. They sit on their porches along the water and it looks so smooth out even though the houses are bad and it looks pretty poor. But one might wonder who is the happiest? …

You can not really think you are in Bangkok. It is said that before there were many more channels in Bangkok, and some also called it the “Venice of Asia”. Nowadays, most channels are filled up to make room for land and roads.

We stopped at a snake farm and here we saw a small show whit snakes. They had some other animals too, so we went around and looked at all the animals on the farm. Then we drove among the canals, boats, good and bad courtyards, temples and everything else that you can see in this marvelous country of water. We also saw a 1 meter large lizerd which came swimming in the channel.

The trip down went smoothly. Out of Bangkok, we took the same road that I and Kjell drove last time, through the small road the ferry across the river a bit south of Bangkok. Very smooth road instead of driving round and round on the highways to find out.

We stayed over in Chumpon. It lies along the east coast, almost exactly half way between Bangkok and Phatong. It was almost dark before we came into town and found a hotel. There was also rain, so the last ten minutes before we stayed at the hotel, we had rain. But it dosn´t matter if it´s raining when it is 30 degrees Celsius. You don’t´t freezes.. It rain in these parts very often and it is caused by mountains, located just west of thte city.

We continued our trip south this morning after breakfast at a restaurant across the street. We had vegetable soup which was delicious.

Then, we were ready to run the last 540 km of road no 4 which goes through the mountains down to Ranong. This road is so beautiful. It go through the valleys of the mountains and it is the most perfect bike road you could wish for. Fairly broad so it is easy to drive on, curved, and not much traffic. In about 50 km is being followed o Thailand Burma border only divided by a river.

Now we just wait for our big girl and her boy coming down and celebrate Christmas with us and it will be great fun. So now we take this opportunity to be “ordinary” tourists with them, and bathe and do tours.