Archive for the ‘Säkerhet’ Category

Nu är vi snart ute på vägarna

Tidig morgon…

Kvart i fem i morse ringde vår väckarklocka. Då var det till att gå upp o käka frukost och sedan gå ned till Britomart station för att ta pendeltåget ut till Otahuhu station igen. Vid 7 tiden skulle nämligen biokontrollanten komma och våra motorcyklar och all packningen. Prick klockan 7 anlände hon och vi började gå igenom motorcyklarna bit för bit.

biokontroll
Här ligger biokontrollanten Karin och leter medan 3 killar står och tittar på…
På min motorcykel hittade hon ett löv som satt inklämt någonstans och så hittade hon lite smuts i det ena innertältet. Inte så mycket att orda om tyckte hon och slängde det i soptunnan. Det visade sig att hon också hette Karin och att hon ursprungligen var ifrån Holland. Men hon hade nog bott här länge, verkade det som.
Efter biobesiktningen var våra motorcyklar klara i hamnen så nu kunde vi ta dem och köra. Men vi var tvungna att köra in om ett testcenter och kolla om de skulle besiktiga dem. Vi körde dit och de visste inte själv riktigt vilka regler som gällde, men till slut kom de fram till att eftersom vi redan i går varit på ’AA och registrerat in dem så räckte detta. De är klara för de Nya Zeeländska vägarna…

yha auckland
På det här vandrarhemmet bor vi. YHA ligger nästan mitt i stan…

Vi körde in till det vandrarhemmet som vi bor på och började det gigantiska jobbet med att packa om allting. Nu har vi ju bott i ryggsäckarna i en månad så nu är alla våra saker i oordning. Men vi har jobbat hårt och nu i kväll kunde vi konstatera att de flesta sakerna börjar hitta till sina ordinarie platser i motorcyklarnas väskor och lådor.
uhas kök
YHA:s kök, som är både stort och fint.

Auckland är en trevlig storstad med småstadskänsla. Här bor ca 1 miljon invånare, men det märks inte.

aucklands sky tower i spegel
Skyskrapor hör storstan till, här speglar sig Sky tower i en av skyskrapornas fönster…

I staden är det inte mycket trafik och överallt är det ordning och reda och rent och fint. Det bor mycket asiater här för i det kvarteret där vårt vandrar hem ligger är det fullt med Kinesiska, Japanska och Koreanska restauranger och affärer.

På stan ser man också mycket folk med Asiatisk bakgrund. När man vandrar på stan så är det en härlig blandning av Asiater, Maorier och västerlänningar av alla de slag. Det pratas en massa olika språk och här möts en massa olika kulturer. Dock finns engelskan där som en gemensam nämnare i botten hela tiden

vardagstrafik auckland
Mitt i staden, mitt på dagen, inte så mycket trafik…

Det lilla vi har sett av vägarna hittills har varit positivt. Inte så mycket trafik, bra vägar och bra trafikskyltar och anvisningar. GPS:en fungerar som den skall och visade oss direkt rätt när vi skulle till vårt vandrarhem i eftermiddags. Teknikens under….

Nu är vi rakt under Sverige…

Vi har träffat Berit o Bertil igen…

Nu är vi i Nya Zeeland. Resan hit gick rätt så bra, om man bortser ifrån ett par saker som att vi var tvungna att redan nu boka en retur biljett från NZ trots att vi frågat på den Nya Zeeländska ambassaden och de sa att man inte behövde ha en returbiljett. Så är det också gjort. Men att stå på en flygplats och göra det, i lite tidsnöd är blir lite stressigt. Vi kom ombord med 10 minuter tillgodo så det funkade ju trots allt.
Airbus
Gigantiskt plan…
Men… när vi kom ombord på VÄRLDENS största passagerare plan, en Airbus 380-800, i två våningar var allt detta besvär glömt direkt.
Airbus fönster
Utsikten från fönstret…
Airbus cabin
och så inne i cabinen, stort, nytt och fint.
Vi anlände sent på eftermiddagen till Auckland (NZ tid d.v.s. 12 timmar före Svensk tid) och hittade till vårt Vandrarhem som vi förbokat på internet. Det ligger på position s36 51.290 E174 45.859. Vi ordnade med lite praktiska saker som att fixa nya telefonnummer, Kjell fick +64 226 930 688 och Karin fick +64 226 930 686.
wilhelmsen Rosa
Rosa King på Wilhelmsen Ship Service i Auckland.

Men idag har vi varit o fixat med alla papperna på Wilhelmsens kontor och för första gången träffat Rosa King som vi bara mailat med innan.

kjells låda

Därefter åkte vi ut till hamnen i Otahuhu där våra hojar stod i var sin stor låda. Det var sann glädje att återse dem kan jag lova. Vi packade upp dem och ställde dem i deras verkstad och i morgon skall det komma en kontrollant o kolla så att de är ordentligt avlusade och avmaskade…
uppackning
Uppackning…
uppackning2
uppackning…
uppackning3
mer att packa upp…
uppackning4
Nu är det färdiguppackat…

På vägen hem gick vi in om AA, den nya Zeeländska motsvarigheten till Motormännen, och fixade med ”registrering” av motorcyklarna så att vi får lov att köra på deras vägar. Mycket papper blir det…
karin på aa

Eftersom vi skall upp tidigt i morgon och åka ut till Otahuhu igen med tåget, så blir det en tidig kväll här, vi är lite fel i tiden så vi behöver komma ifatt.

Helg med Commander City

Mc träff i Bang Sean tillsammans med Commander City, Bangkok.
Vi har varit på en del träffar igenom åren, men detta liknade inte någon av de träffar vi har varit på innan. I Sverige och Danmark brukar träffarna vara ett stort fält någonstans, en angränsande campingplats och så en massa knallar.

Vi startade från Rider Resort där hela gänget träffades innan och käkade på hotellets terrass och pratade igenom dagens resa.

Motorcykel åkande i Thailand är inte riktigt som hemma och en del av killarna var inte främmande för att dricka en whiskey innan vi startade. sista putsen innan avfärd
Vi körde från början i samlad trupp men på grund av den täta trafiken så får man försöka att snirkla sig fram så gott det går där den är som tätast och då kommer man lätt ifrån varandra. Detta löste klubben genom att samla ihop oss igen på en mack, då och då.
första matrasten
Thailändare måste äta regelbundet, helst hela tiden så på de 15 milen ned till träffen stannade vi tre gånger för mindre matintag och drickapaus.

När vi kom fram till Bang Sean så var det karneval stämning som gällde. Här hade motorcykelträffen tagit hela Bang Sean i besittning, hela den lilla staden var involverad. Gatorna var avstängda för all annan trafik än motorcyklar. I vilket fall som helst hade här inte fått plats ett ända fordon till för motorcyklar, stora och små, körde i en strid ström på båda hållen. Alla som har ett motorfordon som liknar en motorcykel deltar i festen. Barn och gamla gick runt med sina familjer och tittade på motorcykelparaden som körde runt, runt från eftermiddagen till en bit in på kvällen.
några av hojarna
På strandpromenaden stod fantasifulla byggen uppställda och så fanns här mat, mat i hundratals små stånd. Här fanns också kläder, skor, smycken och allt som brukar finnas på en marknad.
utsikt över hamnplanen
Allt detta överöstes av musik från olika håll och motorcyklar som varvades till bristningsgränsen.
I Commander City har en av medlemmarna en Boss Hoss med en stor Chevrolet V8 och under kvällen så burnade han med den ett antal gånger och lade hela vår hörna av träffen i en gummirök av sällan skådat slag. Alltså en lyckad träff…

commander citys hörna
Klubben, Commander City, hade arrenderat en hel restaurang som låg ut med stora gatan och mitt för den stora scenen där band uppträdde hela kvällen, bra plats. Här serverades dricka och mat i massor hela kvällen och sedan lade man 1000 Bath per man, inte kvinna för tjejerna behövde inte betala.
De hade också bokat ett av de bättre hotellen i staden till oss och allt var riktigt bra organiserat. Vi mötte stor generositet i klubben som bjöd med oss på denna träff. Våra egna motorcyklar hade inte ens anlänt till Thailand ännu, men de lånade ut en Softtail till oss. De bokade hotell och fixade plats till oss på restaurangen och i övrigt behandlade de oss som VIP gäster och var så måna om oss.
några från klubben o kjell

Bikerkulturen i Thailand är inte så gammal, startade väl på allvar för så där tio år sedan, men har sedan dess utvecklats explosionsartat. Commander City som klubb är 7 år gammal och har ca sjuttio medlemmar och alla har Harley Davidson hojar. Redan finns här en stor kreativitet vad gäller byggen och fantasin har inga gränser.

Efter frukost samlades hela gänget ihop och vi fick reda på ”avresa om fem minuter”. Vi körde i ganska samlat gäng till en liten bit utanför Bang Sean där vi var tvungna att stanna för att äta, igen.
matrast på hemvägen
Vi stannade på en liten restaurang utmed havet . Själva restaurangen låg på små flottar ute i vattnet och här var väldigt mysigt. Det käkades och dracks i nästan 2 timmar och det åkte nog ned en hel del whiskey i en del av killarna. De har inte riktigt samma moral angående att köra och dricka i det här landet.
Efter intagen måltid satt vi upp igen och körde hem till Rider Resort där det blev mat igen och mer dricka.

Rider Resort N13 41.887 E100 39.163 är ett bra hotell som ligger lite i utkanten av Bangkok. Det ligger rätt så nära flygplatsen och det kostar runt 200- 300 Bath att ta en taxi från flyget till Hotellet. Om man vill in till Bangkok härifrån kostar det ca 100 Bath att ta en taxi in till första Sky tåg stationen och därifrån åker man vart man vill i Bangkok för en billig peng. Hotellet är hyfsat billigt ca 350 kr för ett dubbelrum, med frukost. Det ligger i kanten av en rätt stor sjö och här kan man promenera utmed promenaderna som kantar sjön. Deras restaurang är känd för att ha bra mat, bra kockar och bra serveringspersonal. De har live uppträdande varje kväll, först brukar det vara någon som sitter o spelar o sjunger akustiskt på utescenen och senare på kvällen brukar det vara ett eller två band som uppträder inne i puben.
Bara en liten bit ifrån hotellet ligger det ett jätte köpcentra i 4 våningar där man kan köpa allt och lite till. Så vill man bo i Bangkok men inte inne i den värsta röran är det här hotellet ett utmärkt alternativ.

English

Mc meeting in Bang Sean, together with Commander City, Bangkok.
We have been in some motorcycle meetings through the years, but this was not like any of the meetings we’ve been to before. In Sweden and Denmark often bike meetings are in a big field somewhere, a neighboring campsite, and a lot of selling place.

We started from Rider Resort where the whole gang met before and ate at the hotel’s terrace and talked through the day’s trip. Motorcycle ride in Thailand is not really same as at home and some of the guys were not averse to drinking a whiskey before we started. We drove from the start in a row but because of the dense traffic, we try to stay together along as best we can, you easily get separated. The club solved this by collecting us again at a filling station, now and then. Thais need to eat regularly, preferably at all times so on the 15o km down to the meeting, we stopped three times, eating a little and for a drink break.
When we arrived at Bang Sean, it was carnival atmosphere prevailing. This motorcycle meeting was taken throughout the Bang Sean in possession, the whole town was involved. The streets were closed to all traffic other than motorcycles Big and small, running in a steady stream on both sides. Anyone who has a motor that looks like a motorcycle involved in the party. Children and old walked around with their families watching the motorcycle parade, which ran around and around from the afternoon well into the evening. On the promenade was a lot of custom-built motorcycles and so there were food, food in hundreds of little stalls. There were also clothes, shoes, jewelry and everything usually found in a market.. The Commander City has one of the Members a Boss Hoss with is a big Chevrolet V8 and in the evening as he was burning tier several times and put our entire corner of the restaurant in a rubber smoke of seldom seen, a successful result …

Club, City Commander, had rented an entire restaurant next to the main street and in front of the main stage where the band performed throughout the evening, good location. Here you were served a lot of drinks and food throughout the night and then put it in 1000 Bath per man, girls did not have to pay. They had also booked one of the better hotels in the city for us and everything was really good organized. We met with great generosity of the club who invited us to this meeting. Our own motorcycles had not even arrived in Thailand yet, but they lent a Soft Tail to us. They booked hotel and got us to the restaurant and treated as VIP guests and was so nice to us.

Biker Culture in Thailand is not so old, started in about ten years ago, but has since grown exponentially. Commander City as a club is 7 years old and has about seventy members and all drive the Harley Davidson bikes.

After breakfast, met the whole gang together and we called out “leaving in five minutes”. We drove a little bit outside Bang Sean, where we had to stop to eat again. We stopped at a small restaurant along the sea. The restaurant was on small rafts in the water and this was very nice. We eat and drank in almost 2 hours, and it probably went down a lot of whiskey in some of the guys. They don’t have the same thinking about driving and drinking in this country. After a big meal we sat up again and drove home to Rider Resort, where it was food again and more drink.
Rider Resort N13 41,887 E100 39,163 is a good hotel which lies on the outskirts of Bangkok. It is quite near the airport and it costs around 200 to 300 Bath to take a taxi from flight to hotel. If you want to enter to Bangkok from here it costs about 100 Bath to take a taxi at the Sky train station and from there go to where you want in Bangkok for cheap money. The hotel is pretty cheap around 1 800 Bath (350 SEK) for a double room with breakfast. It lies at the edge of quite a large lake and here you can walk along the promenades along the lakeside. Their restaurant is known for good food, good chefs and good waiters. There is live performance every night, her is usually someone who is playing and sing at the garden and later in the evening tend to be one or two bands that occur inside the pub. Just a short distance from the hotel there is giant shopping malls in 4 floors where you can buy everything. So if you don’t want to stay in Bangkok in the worst mess, this hotel is an excellent alternative.

Påkörd i 90 km i timmen

 

Innan ni läser vidare, JAG MÅR BRA, och har kört motorcykel i dag.

Igår var första dagen med riktigt fint väder och det var kul att köra.

Vi körde på och vi körde kanske lite fort och plötsligt stod där en polis och vinkade in oss. Vi hade kört i typ 114 där det var 90. Han såg helt olycklig ut, polisen alltså. Han visste inte riktigt hur han skulle lösa detta. Men Kjell kom på en bra lösning. – Vi har ju rubel så vi kan betala ”böter”, sade Kjell till polisen som genast såg mycket gladare ut. Han bestämde snabbt och lätt att det kostade 300 rubel / man och sedan kunde vi köra vidare. Det sista jag såg av polisen var när han vek ihop 600 rubel och stoppade i bröstfickan.

bötfällda

Vi är glada och polisen är glad…

Sen hände det som inte fick hända. I en riktigt brant uppförbacke när vi gasade på för fullt blev jag påkörd bakifrån och vurpade. Jag hann tänka några saker innan jag landade i asfalten och det första var: – Nu kommer jag att skrapa ihjäl mig. Och det andra var  :- Vilken tur att jag har heltäckande hjälm.

kjell fixar lådan

Här fixar Kjell lådan så att vi kan köra till verkstaden.

Jag kasade en bit och skrapade sönder min jacka och mina skor blev också skrapade fram i nosen. Men det som faktisk räddade mig var att framtill hade jag en fullpackad Biltema väska som tog en stor del av smällen och gick sönder. Baktill har jag en stor aluminiumlåda som är helt skrapad på hela sidan. Under min söndriga jacka hade jag en skyddstöja med skydd på  ärmarna , bröstskydd och ryggskena. Jag hade också skyddskor ifrån Sievi, med stålhätta och spiktrampskydd och trots detta har jag en svullen stortå och en blå nagel, jag vill inte ens tänka tanken hur den foten hade sett ut om jag inte hade haft mina Sievi skor.

Natalie

En lättad Natalie som inser att hon inte orsakat värre skada.

Så….. trots en krasch i 90 knyck har jag bara ett skrapsår på ena armbågen, en blå nagel och ett stort blåmärke på låret och en och annan ömmande muskel i hela vänstersidan. Så tack alla, Sievi, Biltema, aluminiumlåde tillverkarna samt de som tillverkat min skyddsväst( jag vet inte märket). Nu vet i alla fall jag hur viktigt det är att klä sig ordentligt när man kör motorcykel.

mäster fixaren

Här har mästerfixaren ryckt ut och på ryskt vis bockat rätt och svetsat ihop stallaget så att vi kan fortsätta.

Motorcykeln är fixad. Så vi kan köra vidar. Men det var en pärs i går. Först och främst att bli påkörd av en rysk tjej som inte kan ett ord engelska och som var nästan på hysterisk och helt chockad. Efter många om och men kom det så en polisbil till platsen och de bestämde att vi skulle åka till en verkstad och att alla inblandade parter skulle med dit. Det var inget snack ifrån polisen sida, hon som körde på mig skulle med till verkstaden och betala kalaset. De frågade flera gånger om det var säkert att jag inte behövde till en läkare, och kollade på min motorcykels skador, och kollade mig igen så att jag säkert inte behövde till sjukhus.  Kjell fick ta av ett några stag till väskorna innan vi kunde köra till verkstaden. Det var lite otäckt att hoppa upp på motorcykeln igen direkt efter smällen och köra till verkstaden som låg ungefär en mil från olycksplatsen.  

Polisen hade redan ordnat med så att där fanns folk på verkstaden som kunde fixa till den. Fantastiska poliser får jag säga.

Just nu sitter vi i Chelybinsk N55.09.601° E061.25.571° på hotell Meridian. Vi har kört ca 60 mil idag, VILKET INTE är det samma som att köra 60 mil hemma. Kjell tror att de lägger asfalt med plog här.

Vi blev tagna av polisen en gång till i dag, men denna gången fick vi bara var sin förmaning om att vi kört för fort där det var 50. Vi hade inte sett några 50 skyltar och vi var nog de som körde minst fort.

Vi är trötta, slitna, nyduschade och skall krypa ned i rena, bäddade sängar. I går natt bodde vi på ett motell 300 m  ifrån verkstaden som fixade till hojen. Där fick vi själv bädda sängarna och där fanns ingen dusch. Men vi träffade en Amerikansk kille som hette David, och hans ryska flickvän. De var väldigt trevliga och skulle ta bussen till Ufa. Men halv tolv på natten körde bussen bara förbi dem utan att stanna så här stod de utan någonstans att sova för motellet där vi bodde var fullt. Vi löste det genom att hämta våra liggunderlag och bäddade åt det på golvet i vårt rum.

5 dagar i regn….

Vi kom iväg från Nizhniy Novgorod N56.17.414° E043.53.160°,, en gamal fin stad med anor från 12 hundra talet. Här möts floderna Volga och Oka därför har staden sedan länge varit känd för sina marknader som lätt fick förnödenheter ifrån floderna.

nattvakt

Vår nattvakt, vakade över vårt baggage hela natten.

Vi har nog kört omkring 40 mil och är nu komna till Kazan N55.48.925° E049.07.851°. Det är också en gammal fin stad, huvudstad i provinsen Tatarstan. Här möts floderna Volga och Kazanka och här är mycket båttrafik mitt i staden.

Det är nu 5:e dagen som vi kör i regn, regn, regn. Det är så värdelöst att köra när det regnar, man ser ingenting, det är ingen mening att stanna o ta kort och man vill inte gärna flanera omkring på stadens gator o torg när det öser ned. Man måste ha regnstället på och det är väl OK att ha på när man sitter på hojen, men att gå omkring o turista i full Mc mundering och regnställ utan på det är inte rolig. Det är ganska påfrestande att köra i regn också, visiret blir blött och svårt att se igenom. Det immar i hjälmen. Vägen blir blöt och hal, så man måste verkligen ta det försiktigt och det gör att det tar längre tid att ta sig fram.

Nu har vi i alla fall bokat in på ett ganska dyrt hotell, men blöta och trötta som vi var så ville vi bara komma inomhus. Vi har en fantastisk utsikt från vårt rum. Sitter o tittar ut över Kazanka floden och regnbågen har med hela sin prakt slagit rot, mitt i centrum på andra sidan vattnet.

regnbåge2

Skyddsänglarna……

När vi gav oss iväg fick vi utav Ann-Louise och Jeppe var sin skyddängel att hänga på motorcyklarna.

skyddsangel

Enligt lappen som var med i paketen skulle man fästa dessa små klockor på motorcyklarna, så nära marken som man kunde. Då blir vägdemonerna galna av plingandet från klockorna och hoppar av cyklarna igen. Jag tror att det var någonting sådant i allafall.

Om någon kan historien om dessa små änglaklockor att ha på motorcyklarna får ni gärna dela med er av vad man har dem för.

Vi har  var sin liten änglaklocka på våra motorcyklar och vi hoppas verkligen att de håller ett vakande öga över oss på vår färd.

Stockholm – Finland

Korde in till Stockholm for att hamta vart Ryska visum och vara internationella korkort. Sedan korde vi ut pa If for att ta lite kort dar. Vi akte genom ett minst sagt trangt och stokigt Stockholm, ut till Vikingline dar stod nagra kompisar och sade hej da till oss. Vi akte ombord och surrade fast vara cykla ordentligt . Vi ville inte riskera att fordarva dem innan resan ens hunnit borja. Sedan installerade vi oss i hytten och gick en svang pе baten for att se hur den sag ut.

pavag39

I Stockholm på väg till Finland

Snart dax / Soon it´s time.

I dag har vi varit i Göteborg i två ärenden. Dels skulle vi byta ut vår lilla kyl som inte fungerade som den skulle och dels skulle vi hälsa på Anders Brödje och Johanna Stiernstedt. Dessa 2 unga entusiaster körde igenom Ryssland, Mongoliet och Kina för 2 år sedan, med en liten flicka på 5 år och en liten baby på 3 månader, i en land rover. Vi pratade mest om resor men det förstår ju alla. Anders och Johannas hemsida heter : www.swedishoverlanders.se om någon vill titta in till dem.

Anders o Johanna

Today we went to Göteborg in two different matters. Number one was to fix our small fridge and number two was to visit Anders Brödje and Johanna Stiernstedt. This two young enthusiastic people did go thru Russia, Mongolia and China together with 2 small children, 5 year and 3 month old, in a Land rover. We were only talking about traveling of course. If you want to look at their adventure visit: www.swedishoverlanders.se