Archive for the ‘08 Nya Zeeland’ Category

Tack Nya Zeeland…

Nu tackar vi för oss och vår tid här.
NZ flagga
Det är med sorg i våra hjärtan som vi lämnar det här vackra landet och alla dessa hjälpsamma och trevliga människor. Det har varit ett rent nöje att få lov att resa runt i ett så enkelt land med så många skiftande miljöer att det tar andan ur en efter varje sväng.

Vi har också lärt känna en del fantastiska människor som vi nu måste lämna. Men har vi tur så kommer de och hälsar på oss i Sverige någon gång. Vi har också en biljett tillbaka till Nya Zeeland i Oktober så då hinner vi hälsa på några av dessa goa vänner en gång till.

Mignon
Här finns hojarna nu, ute på havet…

Motorcyklarna är packade och skickade och vi sitter i matsalen på YHA international Auckland och äter upp de sista resterna. Det är fint väder och vi sitter och väntar på bussen som skall hämta oss till flygplatsen. Vi har sagt hej då till personalen här på vandrarhemmet som vi lärt känna lite eftersom detta är fjärde gången vi bor här.

Så TACK, Nya Zeeland, vi kommer igen…

En helt vanlig dag…phu…

Nu har vi ordnat det mesta.
en sån utsikt

Vi har varit o pratat med Carotrans, ett företag som till hör Mainfreght och som kan ta emot våra motorcyklar när de kommer till Australien.

Vi har varit 2 gånger hos tullen och ordnat med alla papperna för att tulla ut våra motorcyklar från Nya Zeeland, det vill säga carneterna är ifyllda och stämplade och vi har fått ett särskilt exportdokument som visar att motorcyklarna skall exporteras till Australien.

Vi har också varit uppe på Australiens konsulat och ordnat så att vi fått 12 månaders turistvisa till Australien, men hur många in och utresor vi vill under denna period.

Därefter var vi på Wilhelmsen shipping 2 gånger. Först var vi uppe och hämtade alla dokumenten som skulle fyllas i för att få ta ombord motorcyklarna på MS Mignon som avseglar från Aucklands hamn den 23:e april. Sedan var vi och lämnade alla papperna ifyllda och fick besked om att motorcyklarna kan tidigast lastas ombord från och med den 19:e april och till senast den 21:e april.

Därefter fick vi ringa och boka med en transport firma som kan ta ombord våra motorcyklar eftersom vanliga privat personer inte får lov att vistas i hamnen. Vi fick en tid bokad med honom till den 21:a april kl 09.00 vid huvudentrén till Aucklands hamn.

Sedan fick vi åka upp till flygbolaget Emirates kontor och förhöra oss om vi verkligen behövde en biljett från Australien igen. Deras regler säger att de inte kan släppa ombord någon till Australien om de inte har en bokad biljett därifrån igen. Vi förklarade att eftersom vi varken vet tid eller vart vi skall åka efter Australien kunde det bli svårt att boka en biljett fem eller sex månader innan vi ens ordnat transport till motorcyklarna. Det spelar ingen roll vi måste ha en biljett från Australien, punkt.

Så därför åkte vi ned till ett resebolag i Auckland och bokade en biljett tillbaka till Nya Zeeland i slutet av oktober för det är ju runt det datumen vi skall åka ifrån Australien och förhoppningsvis då till Chile, men vi får väl se vad vi kan ordna till i transport då. Men i vilket fall som helst verkade det billigare att resa till Chile via Nya Zeeland så när det börjar närma sig att vi skall vidare till Syd Amerika har vi redan en biljett till Nya Zeeland och så bokar vi bara till en till Syd Amerika någonstans. Hon upplyste oss också om att då är det lika bra att boka en tur och retur biljett för annars står vi inför samma problem igen att vi inte har någon biljett från Syd Amerika, dessutom verkade det som om en tur och returbiljett var billigare än en enkel biljett…

Vi har bokat boende på ett vandrar hem i Sydney eftersom utan en ”fast adress” kan man inte komma in i Australien.

Kjell har kopplat in var sin huvudströmbrytare på våra motorcyklar så att man kan bryta bort batteriet. Detta eftersom om de skall stå på en båt i en vecka kommer datorn på motorcyklarna att dra så mycket ström att batterierna kommer att vara tomma när de kommer till Australien. Det är enklare att bara vrida om en nyckel än att skruva av kablarna från batteriet.

Kersti, Karins syster hade ordnat mer medicin till Kjell, skickat det med DHL, hit till en kompis i Auckland. Men eftersom han inte var hemma precis när budet kom tog de tillbaka paketet och sedan har vi fått jaga det över hela Auckland. Ett tag visste de inte riktigt var det befann sig men nu har i alla fall Joel, varit o hämtat det och lagt det i sin kyl och vi får det på onsdag när vi träffas igen.

Vi har också tvättat av motorcyklarna igen och sett till så att de är kliniskt rena, annars tar de inte emot dem i hamnen och lastar dem på båten. Därefter var vi ute på en motorcykelfirma och fick bytt ut Kjells solvisir i hjälmen eftersom det som satt i hans nyinköpta hjälm inte fungerade som det skulle. De bytte det utan problem på garantin.

Mellan allt detta hann vi trycka in shopping av mat, matlagning och matrast och då passade vi på att skriva lite i bloggen också. Vi satte igång en tvättmaskin och hann sedan gå upp och hänga den våta tvätten innan vi fortsatte att jobba. Rena kläder måste man ha.

Efter allt detta roade vi oss. Vi tog en stunds rast ifrån allt arbetet och åkte upp i Sky Tower. Som jag sagt innan, jag är inte glad för höjder men man behöver ju inte stå och titta ned genom glasrutan i hissens botten, då går det lättare.
ruta i golvet
Här nedaför ligger Wilhelmsens kontor, Australiensiska konsulatet och Emirates kontor…

Vi blev rikligt belönade där uppe när vi stod och tittade på när solen gick ned i horisonten och Auckland blev mörkare och mörkare. Innan vi hunnit ned igen hade kvällsbelysningen i Auckland hunnit tändas. När vi vandrade hem var vi både nöjda och glada att vi hunnit med att ordna det mesta och att allt sakta men säkert börjar fall på plats.

Ännu en dag i en resande motorcyklist vardag är slut.
tonet utifrån
Tornet utifrån, högt…

kjell i tornet

Eftersom vi inte hann ta några bilder tidigare i dag så blev det bara lite bilder från utsikten över Auckland ifrån SkyTower som finns med.

solnedgång

Solnedgång över Auckland…

Nu är vi snart på väg…

Auckland

auckland

Auckland är en liten storstad, om man jämför men storstäder i andra länder. Här är den enorm, med sina en miljon invånare. Auckland med omnejd har ca 1.5 miljoner invånare vilket innebär att ca 33 % av landets befolkning bor i den här regionen. Huvudstaden i Nya Zeeland är egentligen Wellington men i realiteten fungerar Auckland mer som sådan. Här finns allt det viktigaste…

Här finns också mest kriminalitet så klart. En fredag eller lördags kväll hör man sirener ideligen. När vi körde igenom centrum i fredags var stora delar av centrum avspärrat och en av bankerna hade troligtvis råkat ut för ett rån. Det var poliser överallt och vi blev sakta men säkert dirigerade därifrån av trafikpolisen.
avspärrat
Avspärrat…

För oss är det ingen stor stad. Vi har kört med våra motorcyklar igenom städer som Bangkok, Tokyo och Sankt Petersburg, så Auckland känns lite som en småstad för oss. Själva staden kan man jämföra med Helsingborg, både till utseende och storlek. Den ligger också på en massa backar och har en hamn i centrum.

hamn i centrum
Hamnen i centrum…

Nya Zeeland som land är fantaskiskt. Det skulle vara enkelt att flytta hit och känna sig som hemma här. Att köra omkring som turist är inga problem och man finner sig tillrätta omedelbart. Det liknar Europa på många sätt så det är enkelt att hitta både boende och shopping. Skylting utmed vägarna ser ut och fungerar ungefär som i Europa och vägarna är jättefina. Trafiken är inte heller ett problem för de flesta håller hastigheten och följer reglerna, och här är inte mycket trafik mer än runt och i städerna.
landsväg
De här landsvägarna kommer man ju att sakna…

Tiden går fort när man har trevligt…

Vart tog den tiden vägen?
rast
Nu börjar det gå mot vår sista tid i Nya Zeealand. Snart har två månader flugit iväg. Men…vi har sett massor, kört på en massa fina vägar, träffat underbara människor, haft jättekul och sett natur så annorlunda jämfört med vår natur hemma.
korvpaus med åskådare
Korvpaus med åskådare…

Här finns allt ifrån höga berg till de finaste stränder. Vi har fiskat, seglat, åkt färja, campat, bott i små stugor och på hotell, åkt helikopter och linbana och kastat snöboll på varandra på en glaciär,badat i heta källor och druckit iskallt vatten direkt ifrån vattenfall.
rast med utsikt
Det finns så mycket fint utmed vägarna att titta på…

Vi har varit på den nordligaste spetsen av Nordön och den sydligaste spetsen på Sydön och däremellan har vi försökt att köra på så många vägar som vi bara kunnat, kors och tvärs igenom det här fantastiska landet.
rast på tui bryggeriet
Kulturpaus på Tui bryggeriet….

Vi har också , vår vana trogen, träffat nya vänner här. Bland andra Brian och Jocelyn som vi bor hemma hos just nu i Papamoa på Nordöns östkust. De låter oss bo hos dem och vi kan låna deras tvättmaskin och garage för att förbereda oss för vår fortsatta resa.
tvättning o fixning inför resan
Finputsning på Brian o Jocelyns uppfart…

Just nu håller vi på att förbereda oss för att packa ihop motorcyklarna och skicka dem till Australien. Kjell har haft sönder hela min (Karins) motorcykel och rengjort filter, bytt stift, och tvättat hela hojen inifrån och ut. Det får inte finnas minsta lilla smutsflaga kvar på dem när de skall in på sista kollen innan de skeppas till Australien. Jag har tömt ut all vår packning och håller på att tvätta. Sovsäckar, kuddar, filtar och alla våra kläder ligger i prydliga högar, rent och fint, och skall bara packas ned igen. Lika bra att vara noga…

De sista dagarna har vi kört ifrån Wellington och hit upp till Papamoa. Vi har haft fint väder men det börjar bli kallare även här på Nordön för hösten är på väg med stora kliv. När vi var på väg uppåt började Kjells bakdäck att kännas konstigt. Det var som om det var löst…

Efter att ha tittat efter ordentligt upptäckte vi att på högra sidan runt hela däcket hade det blivit hål i gummit så att man kunde se corden (metallen) i däcket, och hela däcket verkade helt löst.
kjells uppslitna bakhjul med hål
Kjells däck med hål och allt…

Vad som hade hänt var att när Kjell fick punktering har det antagligen kommit in luft mellan corden och gummit, sedan har hela däcket lossnat och i kurvorna har det därför blivit hål rakt igen gummit. Tur att vi körde lugnt så att han inte fick punktering igen.
karins uppslitna bakhjul
Dags att byta…

Det blev till att beställa nya däck och när vi var i farten så beställde vi till alla fyra hjulen. Nya friska däck till oss bägge. Det var behövligt för vi har inte bytt sedan vi körde hemifrån…
lunch vid stranden
Vacker “uteservering”…

Med nya däck blev motorcyklarna som nya. Vi körde de sista milen upp till Papamoa på två dagar och vi stannade i stort sett bara för att göra oss lite varm korv vid stranden och för att sova på en camping. Plötsligt var det så jättekul att bara köra igen. Nya däck gör susen …

Tillbaka till norr…

Från söder till norr…
Just nu sitter vi i en liten stuga på en camping i Picton. Det småregnar ute och det är kanske 5 grader varm. Det doftar hav.
Vi har varit och köpt biljetter till färjan som skall gå härifrån i morgon och det kostade 214 dollar att åka över med 2 stycken motorcyklar till Nordön igen. Vi var och handlade i snabbköpet och har precis käkat en enkel chilligryta med köttfärs och bönor och en bakad potatis till det. Det är vad man kan göra i ett så enkelt kök som detta i campingstugan. Me nu är vi mätta och varma igen.

Dagens körning var rätt så kall. När vi lämnade Hanmers spring i förmiddags låg snön utmed vägkanten på sina ställen.
utanför Bay View hotel med Anthony
Utanför hotellet tillsammans med Anthony.

När vi var i Bluff träffade vi Anthony Edward som ägde hotellet, Bay view Hotel, där vi bodde. Han visade sig vara en riktig motorcykelfantast och tävlar fortfarande med sina motorcyklar så fort han har tid. Vi satt o pratade med honom ända till en stund efter kl ett, då vi körde vidare.

världens snabbaste indian
Världens snabbaste Indian…

Vi körde in om Invercargill för att titta på Burt Munro motorcykel, världens snabbaste Indian, som står inne på E Hayes & Sons Ltd, som är en järnhandel och ett museum.
Burt Munros strand
På den här stranden tränade Munro för att bli snabbast i världen…

En härlig affär där man medan man handlar skruvmejslar och verktyg kan passa på att titta på alla motorcyklar och gamla maskiner som finns uppställda i hela butiken.
järnhandel
Det här kan man kalla järnhandel…

Där finns också en motor som Norman Hayes byggde av grytor, trä, en ångkokare och annat gamalt skrot. Från början var kolven av hårt trä men den är numera utbytt till en kolv av metall.
visning av hemmagjord motor
Visning av den hemmagjorda motorn…

Eftersom vi stod där och studerade motorn en lång stund kom en av de anställda och frågade om vi ville se motorn igång, och så klart ville vi det. Så vi fick en privat visning av denna fantastiska skapelse som fungerade jättefint.

Sedan började vi vår körning norrut. Vädret var inte precis perfekt hela tiden men mestadels hade vi uppehåll medan vi körde över det ena passet finare än det andra. Vi har kört över det högsta asfalterade passet som heter Crown Range Summit pass och det är 1076 meter över havet.
crown range summit pass
Högt och vackert…
Högt o vackert vid Crown

Vi har kört på väldigt raka vägar och på väldigt krokiga vägar. Vid sjöar och kuster och i berg så vackra att man bara häpnar. Jag tror att vi nämnt det förut men jag säger det igen, här är så vackert att man knappt tror sina ögon.
kust med skulpturer
På ett ställe hade folk byggt skulpturer ut med en strand, vackert…

När vi var i Wanaka var det dessutom flygshow, Warbirds över Wanaka. En hel dag var Kjell iväg och kollade på gamla flygplan och flyguppvisningar.
warbirds
Warbirds…
Där fanns Spitfire, Mustanger, Yak i olika versioner från andra världskriget, Catalina, Hercules, F16 och en massa annat godis. Här fanns alla södra jordklotets flygfantaster samlade så Kjell var i gott sällskap hela dagen.

Vi har även varit och tittat på Frans Josefs glaciär.
frans josefs glaciär

Det tog ca en timme att gå promenaden fram till glaciärkanten men det var det värt. Det är nästan som en levande organism som växer och krymper och väldigt sakta rinner den ned i dalen.
kanten av glaciären
Vattnet forsade ur den i en tunnel under isen. När vi gick i dalen kunde man se spår ifrån isen från längesedan då glaciären varit större. Långt upp på bergets sidor fanns det skrapmärken från isen.

annorlunda bro
Här får man akta sig för tåget…

Nya Zeeland är ett förunderligt ställe. Man kan köra i dalar längs med floder med så rent vatten att man lätt kan dricka vattnet. Här finns vattenfall överallt i dalarna som störtar från höjderna och ned i någon flod långt ned. Här finns smala broar där man inte kan möta en annan bil, det finns till och med broar som man delar med järnvägen…

Höstväder…

Hösten är här…
Att köra omkring på Sydön när det är höst har sina sidor. Det är väldigt vacker men vädret kan vara ombytligt och ömsom soligt och fint eller så slår det om på några timmar och blir molnig, kallt och blött.

Men detta visste vi ju innan så det gäller att klä sig så att man kan klara av att köra i bergen när det bara är 7 grader varmt och regnar. När man kommer ut till kusten brukar det bli bättre och då får man stanna och ta av regnstället, vindjackan och den tjocka tröjan som man haft för att överleva.

historiska byn shantytown
Welcome to Shantytown…

Vi körde upp i en historisk liten by som hette Shantytown (S42 32.100 E171 10.952) En trevlig liten rast med ångtågsfärd, sågverksbesök och guldvaskning. Ibland behöver man rasta lite från motorcykelåkandet.
guldvaskande japaner
Guldvaskande japaner med egen guide och allt…

Det var ett fint museum där man kunde se hur det såg ut i en typisk liten stad i NZ i början av 1900 talet.
historiska byns huvudgata
Huvudgatan i Shantytown…
räls
Räls i urskogen…
tågresenärer
Tågresenärer…

Vi körde tvärs över ön och över Arthurspass Det regnade på oss nästan hela tiden men igenom regndropparna kunde man skönja hur vackert här kan vara en fin dag.

vägen över arturspass
När vädret tillät att vi tog kort var det så här vackert…
arturspass
Arturspass…
arturspass2
Vägarna över passet är så fina…
arturspass3
Kan man parkera bättre…

Lite längre upp blev vädret lite bättre men sedan körde vi in i ett dimmoln och då sjönk temperaturen ned till 7 grader. Brrr…

Vi tog oss igenom det här kalla och för att töa upp våra stelfrusna kroppar tog vi in på ett vandrarhem i Springfield (S43 20.283 E171 55.835). Här var det varm och gott när vi kom in och i matsalen brann det en go brasa som vi stannade vid en stund. Vi lagade lite käk och sedan somnade vi gott i varma goa sängar…
kjell o yhaägaren i köket
Kjell o YHA ägaren i köket innan vi åkte vidare…

Dagen efter körde vi ned till och igenom Cristchurch. Vi körde ut vid kusten och ut till Lyttelton där vi käkad lunch på en vanlig taverna. Sedan körde vi på spikraka vägar hela vägen till Rangitata där vi åter körde upp i bergen mot Mt Cook. Men även idag var det kall så i Fairlie (S44 5.853 E170 49.989) bestämde vi oss för att stanna på en camping i en liten stuga som hade värme….
stugans värmare
Inte mycket till element, men varmt blev det efter en stund….

Dröm makaren…

Han står på det höga berget och bluesmusiken rinner sakta ut ur hans gitarr. Han är lång och stor och hans långa, rödlätta, krylliga hår står som en gloria runt hans huvud i vinden. I hans ansikte kan man se glädjen i att spela och han grimaserar och ser väldigt koncentrerad ut när han skapar sin musik.

Nu står han inte på berget längre utan han står på en stor parkeringsplats. Lastbilar och bilar kör förbi honom och skymmer så att jag inte kan se honom längre. Jag hör vinden som viner mellan bergen och hans bluesmusik ekar fortfarande mellan bergstopparna…
musikmakaren
Musik och dröm makaren…

Jag slår upp ögonen och igenom det smutsiga lilla fönstret på Downtown backpackers hotell i Wellington kan jag se att det första morgonljuset letar sig fram mellan de höga husen. En så underlig dröm. Men…var det en dröm? Jag kan ju fortfarande höra musiken. Men nu ekar den mellan husen i Wellington och rinner in genom det lilla fönstret till mig.

Jag tvingas gå upp och tittar ut genom fönstret men kan inte se någonting men musiken kommer där nerifrån någonstans. Kjell klär sig och går ned för att se efter var musiken kommer ifrån.

Det är en kille som sitter utanför stationen i Wellington och spelar för de första besökarna till stationen, tidigt på morgonen. Alla som går förbi honom ler och slänger till honom en dollar eller 2, några lägger till och med dit sedlar. Då tvingas han sluta spela för ett ögonblick, slänga några dollar över sedlarna så att de inte blåser bort, sedan ler han och tackar och fortsätter att spela. En dam som passerar ler med hela ansiktet och säger till Kjell när hon passerar. –Varje gång han spelar gör han min dag , och så lägger hon en 5 dollar sedel i hans låda och försvinner in i stationsbyggnaden.

Bra start på en fin dag.

Vi kom till Wellington i grevens tid igår. När vi körde omkring och letade efter någonstans att bo började det blåsa kraftigt. Vi bestämde oss för att bo på Downtown Backpackers hotell som ligger mitt emot Bluebrige färjan som går till Syd ön. Det blåste så kraftigt så när vi var inne i receptionen för att höra om de hade rum, blåste min (Karins) motorcykel omkull ute på gatan. När vi lastade av de sista väskorna från motorcyklarna började det storma och regna så vi fick skynda oss in i hotellets reception.

Vi fick ett rum och installerade oss där. Vi käkade lite och vid sextiden hade det slutat regna och vi gick vi en runda i centrum, i blåsten. Allt var stängt. Wellington är inte så stort men det är Nya Zeelands huvudstad, men det hjälpte inte, här stänger man ner alla affärer och kafféer och allt annat omkring 17.30. vi gick tillbaka till hotellet och stannade där och tittade på lite rugby på TV.
hej då wellington2
Nu lämnar vi Wellington

fastspänning av mc
Man måste spänna fast hojarna ordentiligt…

Efter att ha vaknat till den fantastiska musiken på morgonen. Körde vi en liten runda och tittade på Wellington och sedan åkte vi ned till färjeterminalen och väntade på att få komma ombord på färjan.
sydöns öar
Vi fick en fin tur mellan öar och vikar.
picton
Picton från bästa platsen…

När vi lade till i Picton på sydön, bestämde vi att vi bara skulle köra en liten bit och sedan slå läger. Vi körde längs med den norra kusten och hamnade i Havelock som är grönmusslans huvudstad. (S41 16.831 E173 46.064 ) Här bodde vi på ett charmigt litet backpackers vandrarhem.
matsalen o ägaren i havelock
Ägaren i matsalen på hotellet i Havelock…

hamnen i havelock
Hamnen i Havelock…

Dag 2 sydön
Efter att ha sovit gott i Havelock körde vi vidare ut mot västkusten. Vi körde mest hela dagen och stannade bara för att handla i Westport.
westport
Vackert utmed vattnet…
Vi körde till en tältplats lite söder om Westport där vi stannade hos några tyskar som emigrerat hit för ca 20 år sedan och som drev det här ställte. De hade en liten restaurang och pub och så kunde man sätta upp tältet där för 5 dollar per person. På kvällen började det att regna och sedan regnade det till och från hela natten. Men vi har ju bra tält så vi sov gott i vår varma säng…

En regnig dag…

Regn…
Först punktering och sedan regn. När vi körde i dag hade vi regn de första timmarna. Det är tur att vi har ordentliga regnkläder numera. Vi köpte nya regnställ när vi var hos Brian och Jocelyn i Papamoa och dessa hade vi verkligen nytta av i dag.
regnskyar
Fast att det regnar är det fint…

Men när vi körde igenom Te Kuiti där Rob bor, han som vi hälsade på och där vi tittade på alla korna. Då var vi glada för hans skull att det regnade för de hade haft så torrt så att de knappt hade foder till korna. Så vi hoppas att den här skuren gjorde gott.
landsväg2
Ett och annat vägarbete måste man igenom ibland…

Fast att det var regn och blött hade vi fin körning idag med massor av härliga mil utmed otroligt vackra vägar.
landsväg
Mil efter mil…

Vi har kört söder ut nu. Just nu är vi strax norr om Wellington på en camping i Levin (S40 37.822 E175 17.494)

Vi har tänkt att vi skall åka till Wellington i morgon och se om vi kan hitta till den Australiensiska ambassaden. Vi måste ordna med så att vi kan stanna där ett tag och att vi inte får samma krångel igen som när vi skulle hit till NZ . Då var vi ju tvungna att köpa en returbiljett ut ur landet igen på flygplatsen. Och så skall vi kolla upp hur man bäst och billigast tar sig till sydön.

Mot sydön…

Ute på vägarna igen…

nymålad
En nymålad och fin båt…
Nu har vi varit uppe hos Bo och Vivi i Whangarei och hälsat på. De ligger i en marina med båten och har målat den så att den är fräsch undertill nu när de så sakta skall segla hemåt via Australien. Vivi skämde bort oss med otroligt god hemlagad mat.

Anledningen till att vi körde upp dit var att vi behövde serva våra motorcyklar. Kjell bytte olja, filter och stift på sin hoj och på min blev det oljebyte och filterbyte samt bromsbeläggen fram. Jag passade på att laga våra crosströjor med skydden i. Kardborrebanden och en del sömmar behövdes ses över i dem.
Vi hade två trevliga kvällar och dagar tillsammans och har vi tur så kanske vi kan ses i Australien igen.
hojservice
Nyservat…
Vi är just nu i Otorohanga. Vi har varit o duschat och skall snart gå och lägga oss. Vi har pysslat hela kvällen, jag har lagat lite mat till oss och Kjell har lagat vår första punktering. Ganska otroligt att vi klarat oss i över sju månader utan punkteringar, men idag var det alltså dags. Kjell kände att hans motorcykel blev lite svajig i bakändan så vi körde in till en mack och kollade trycket. Han pumpade upp den till nästan 3 kg och sedan körde vi till den här campingen.

Väl framme konstaterade han med hjälp av vatten och schampo att där var ett litet hål i däcket. Vi har slanglösa däck och hade innan vi lämnade Sverige köpt ett kit med lagningspluggar, en syl/borr och en annan pryl som liknar en stoppnål med ett handtag som man skall stoppa in pluggen i däcket med.
pumpa
Nypumpat…
Hela proceduren var över på 5 minuter och sedan pumpade vi upp däcket igen med hjälp av vår lilla biltemakompressor.
det verkar tätt
Nu verkar det tätt igen…
Kjell kollade med vatten och schampo igen och det verkar som om det blivit tätt. Det ser vi i morgon…

Ensamma igen….

Just nu sitter vi på YHA i Auckland igen och idag skall Anna o Jeppe åka hem i. Var tog de här 10 dagarna vägen?? Kjell o Jeppe är och lämnar tillbaka deras motorcykel och vi skall packa på dem några av våra saker som vi bestämt oss för att vi kan vara utan. En av kamerorna och ett av våra stormkök får åka hem nu för vi använder nästan aldrig det.
brian filear
Brian filéar vår middag…

Under de här sista dagarna har vi varit runt på mitten av nordön. Vi var ute och fiskade tillsammans med Brian och Jocelyn och hade en jätte fin dag på sjön. Vi fick en hel del fisk också och en del av dem åt vi till middag hemma hos Jocelyn och Brian.
Vi körde upp på, och campade på Mt Ruapehu som är en aktiv vulkan. Det var på den här vulkanen som de spelade in ”Mordor” i sagan om ringen filmerna. Den natten var det nog inte mer än ett par plusgrader men vi hade ordentligt med kläder på oss så vi frös inte trots att vi tältade.
vulkanen2
En vilande vulkan….

kiwi
Stillsam kiwi…
Vi har kört igenom flera kiwifågel områden men vi har inte lyckats se en ända vild kiwifågel så till slut åkte vi till en park där vi kunde se några kiwisar i ett stort rum där de simulerade natt till dem. Kiwifåglar är mest aktiva på natten så det är väl därför man inte ser dem så ofta i det vilda.

mjölk karusell
Kokarusellen…
Vi sov en natt hemma hos Rob och Elaine, där Jeppes pojke Emil var i ett helt år och jobbade. De är mjölkproducenter och har omkring 900 mjölk kor. Det var kul att se hur korna gick in i någonting som liknade en stor karusell med plats för 60 kor för att bli mjölkade. Sedan åkte de en runda i karusellen medan mjölken åkte ut i en stor tank. När de var färdig mjölkade backade de ur karusellen och sedan kunde de gå ut på bete igen.
kjell o karin mt egmont
Här står vi utanför informations centert vid Mt Egmont…

På nordöns västkust finns det ännu en vulkan, Mt Egmont som vi också körde runt och upp på. Vi hade väl inte tänkt köra upp på alla vulkaner och berg men de här som vi varit på har vi besökt för att vi kört där förbi på vår runda.