Nu bär det upp i bergen igen…

Man skall göra det man är rädd för sägs det. Så det är antagligen därför som jag nästan dagligen tränas i att köra i branta backar, på höga höjder, nära stup så djupa så att man inte kan se botten, svänga med min tunga motorcykel i hårnålskurvor så snäva och branta att man knappt kan komma runt och att köra längst ut på kanten där det inte finns några räcken.

Högt är det och inga räcken finns här…

Men jag har blivit bra på att titta på vägen, inte titta ned utan bara ut över den fina utsikten och att försöka ignorera att det är brant och snävt och högt. Jag behöver ju inte köra längst ut på kanten och titta ned i avgrunden, som Kjell gör…

Nu är det riktigt högt, men här finns i alla fall räcken…

Vi kör på Route de Napoleon. Det är den vägen som Napoleon gick när han ville återta makten i Paris 1815. Han startade vid kusten den 1:a mars och nådde Grenoble på kort tid och den 20:e mars var i Paris igen.

Väl uppe för branten fick trupperna lättare marker att marchera i…

Det går lite fortare för oss trots att jag ibland måste titta bort och koncentrera mig på att komma runt i kurvorna och upp för backarna så vi kommer att nå Grenoble på två dagar.

Trots regn och dimma var det väldigt vackert att följa floden som sakta slingrade sig ned mot lägre trakter…

Dessutom har vi bestämt oss för att inte försöka ta makten i Paris utan vi flyr det dåliga vädret som skall fortsätta här i trakten i några dagar till och kör in i Italien i stället där vädret skulle bli bättre…

En våt liten ros får stanna  kvar och uthärda vädret, vi söker bättre, kanske i Italien…

Vi siktar i stället på Sverige nu. Den 18:e juni är det tänkt att vi skall komma till Helsingbors hamn mellan 12.00 och 12.30 med båten från Helsingör. Sedan kör vi tillsammans med alla som har tid och lust hem till Vejbystrand.

I medelhavski sardinski swimsi….

Svenska nationaldagen tillbringade vi vid den Franska medelhavskusten. Där man har tillgång till kusten är den jättevackert. Klipporna går ibland ända ned till turkosa vattnet och här och var finns också en liten strand.

Höga murar eller staket utgör allt för ofta utsikten vid vägen…

Men på många ställen utmed kusten ser man inte vattnet. Privata egendomar ligger sida vid sida och de har höga staket eller murar så man har inte en chans att få så mycket som en glimt av havet.

Det är ju havet ock kusten och stränder man vill se när man kör här…

Sträckan mellan Cannes och Nice är ca 25 km och den biten tog ca 2 timmar att köra. Massor av trafik som sniglar sig fram. Folk i den här trakten har ingen brådska, vilket ju i och för sig är bra, men när man har kört på ettan och möjligtvis tvåans växel i mer än en timme börjar man bli trött i kopplingshanden. Fläkten går hela tiden på min motorcykel och Kjells motor blir varm för att den inte får luft som kyler.

Stränder och båtar i Cannes…

Så när vi såg skylten som tog oss från kusten, mot Grenoble så var det med lättnad vi styrde av mot norr…

Marseille lite grand från ovan…

Nu är det bestämt…Den 18:e Juni kommer vi med båten från Danmark mellan 12.00 och 12.30. De som har tid och lust kan hänga på och köra sista biten hem till Vejbystrand tillsammans med oss.

En liten bit till så är vi i Frankrike…

I tidig morgontimme sitter jag utanför tältet och skriver. Frukostäggen kokar på stormköket och Kjell pysslar med att ta fram resten av grejorna till frukost. Vi har tagit oss över till den Franska medelhavskusten och hittade en liten camping i Narbonne i södra Frankrike…

I bergen i bakrunden ligger det snö på topparna…

Körningen ned till medelhavet var otroligt fin. Om man gör som vi och kör på den Franska sidan om bergen och sneddar från Biscaya, längs med Spaniens gräns och ned till medelhavet så kommer man ut på landsbygden på riktigt.

In i små städer då och då…

Här hittade vi små mysiga städer, berg och floder och smala raviner att köra i. Verkligen omväxlande terräng.

och ut på en smal väg i någon ravin…

Folk här i Europa är visserligen inte lika öppna, hjärtliga och inbjudande som vi varit vana vid i USA. De är lite mer tillbakahållna, tar gärna kort på oss och motorcyklarna i smyg men vågar inte komma fram och prata. Men överallt har vi träffat på snälla människor som när man lärt känna dem lite vågar fråga och prata med oss. På Fransk-Engelsk-Spansk-Svenska kan vi kommunicera riktigt bra…

En ny liten stad lik de andra…

Men det känns som mammas gata att vara tillbaka i Europa. Det känns hemtamt fast att vi aldrig kört i de här trakterna förut så känns det i alla fall som om vi snart är hemma.

och nya otroliga vägar…

 Hem kommer vi ju den 18:e juni och för alla som kan och vill så kör vi tillsammans från Helsingborg till Vejbystrand hamn där vi kommer att vara hela eftermiddagen. Vi kommer med Scandlines från Helsingör till Helsingborg omkring 12 på dagen och sedan kör vi tillsammans med dem som väntar på oss där till Vejbystrand.