-- Download Tillbaka till där vi började… as PDF --

 Tank att man kan bli så glad åt att återse en liten stad som Wollongong. Men för oss är det mer än en liten stad på Australiens östkust, det är staden där vår resa i Australien med motorcyklarna började.

Sydneys downtown…

Att vi är tillbaka innebär att vi har kört runt hela Australien och det firade vi med champagne på rummet, klädda i våra underställ och hjälmar. Vilken känsla…

Det tog 4 månader och en dag, det var ca 25 000 km. Vi slet upp var sitt framdäck och vars två bakdäck. Vi bytte olja 2 gånger och oljefilter en gång. Vi fick också byta ut luftfilterna en gång och byta tändstift en gång. Men nu är vi runt…

Tre väldigt stilla systrar…

Vi har sett massor. Östkustens vackra berg med vindlande vägar mellan vattenfall, berg och dalar. De varma goa kvällarna som inbjuder till att sitta uppe och ute, i de norra delarna av landet. Alla vilda djur som emu, kängurur, krokodiler, spindlar, ormar och annat vilt. De oändliga stränderna som ligger där öde och ensamma. De otroliga ödsliga vidderna som gör att man känner hur liten man är på jorden. Spikraka vägar så långa att man tror att de aldrig skall ta slut. Otroliga människor, vilda, vackra och varma, som bjuder hem fullständigt främmande människor till sina hem och bjuder på sig själv.

Solnedgång i vildmarken…

Under resans gång har vi frågat oss själva och också fått frågan av andra. – Vad gillade ni mest i Australien? Ja… den frågan är inte lätt att besvara för det är så enormt stort och skiftande så någon enstaka sak går inte att välja ut. Men om man säger att allt har sin charm. I regel är allt som naturen skapat unikt och fantastiskt och värt att titta på. Det ända vi med säkerhet kan säga att vi inte gillade var storstädernas konstlade miljöer, där människor trängs ihop och lever i en konstgjord värld där många inte klarar av att leva ett ”normalt” liv utan tvingas ta till våld, narkotika eller andra droger för att orka med sin vardag.

Utan sina vind drivna vattenpumpar stannar Australien…

Vi sitter mycket hellre mitt i ingenstans, vid en brasa och tillagar fisk som vi själv har fiskat och lyssnar till de vilda djuren omkring oss, och tittar på alla stjärnor som man inte ens kan se i en storstad för alla lyktor och föroreningar…

Man kan fortfarande känna doften från Eucalyptus träd i elden…

Vi har också haft förmånen att lära känna några Australiensare lite mer. Varit hemma hos dem, rest tillsammans med dem och lagat mat i vildmarken tillsammans med dem. Dessa människor hoppas vi alltid förblir våra vänner och det är med sorg i hjärtat som vi måste lämna dem. Vi har gjort vad vi har kunnat för att sälja in Sverige till dem och hoppas att vi i framtiden kan få dem att resa till vårt land och då skall vi med glädje visa dem samma givmildhet som vi fått utav dem…

Ett Boabträd bland termit stackarna, eller “flaskträd” som det också kallas…

Nu återstår bara att ordna det sista med transporterna. Vi har redan varit i kontakt både med Wilhelmsens Ship Service och tullen och vi har meddelat hamnterminalen att vi är på gång med alla papper och att ordna så att tullen kan ta en sista titt på motorcyklarna innan vi sätter dem i hamnen. Vi måste också tvättas allt otroligt noga, överallt. Tält och annan utrustning måste vara kliniskt rena.

En av alla tusen små broar vi har kört över…

Vi måste packa om och packa ned våra kläder och det vi behöver när vi reser utan våra motorcyklar, i våra ryggsäckar. Alla matvaror och kryddor som eventuellt finns kvar måste slängas. Skor, hjälmar och motorcykel kläder måste tvättas och packas ned i motorcyklarnas sidolådor. Men det är ett kärt besvär, för det innebär att vi är på gång till nästa äventyr…