-- Download Är det valår i år? as PDF --

Vårt läger i morgondimman…

Det är lite kallt i morgondimman. Vi har just gått upp och sitter vid eldstaden där det fortfarande finns lite glöder kvar undertill. Jag tar en liten pinne och rotar runt ibland askan och får upp lite varma glöder som när de kommer upp i luften börjar glöda för fullt igen. Vi lägger på ett litet knippe med smala kvistar och genast har vi en eld igen.

Det är tyst och stilla på var lilla fricamping. Det är bara vi här och några fåglar som nyfiket tittar på vad vi gör. De är tydligt att de pratar med varandra och antagligen kallar de på hela sin familj och säger. – Kom, det finns snart mat här…

En och annan lång lastbil dundrar förbi utanför på vägen men så här tidigt på morgonen är de inte många ute på vägen. Solens går upp och i den tunna dimman kan vi se hur marken börjar ånga lite till och bilda mer dimma.

Elden knastrar och vi sitter där och tittar i elden och sakta vaknar vi upp till en ny dag…

Plåtskulpturer i Norseman där man  börjar resan österut i södra Australien…

Att korsa södra Australien tar några dagar. Det är raka vägar, den av de längsta sträckorna är 146 km lång utan en sväng. De andra raksträckorna är inte mycket kortare.

Långa raksträckor finns det…

Här finns inte mycket längs vägen men ett och annat Roadhouse dyker upp så att man kan handla bensin i alla fall.

Raka vägar var det…

Naturen skiftar mellan allt ifrån sandöken till låga buskar och ett och annat träd. All vegetation är lutande, från söder till norr eftersom det ständigt blåser ifrån havet. 

Efter en lång dag på hojen är det skönt med en brasa…

Det är fricamping som gäller här eftersom här finns inte många andra alternativ. Det finns gott om rastplatser där man kan campa och många av dem är riktigt fina med planterade buskar som vindskydd, papperskorgar och eldstäder. Vatten måste man däremot oftast ha med sig själv och toaletter kan man oftast glömma.

-Hit kör vi idag… Des, Jodie och Kjell har konferans…

Från Denmark har vi rest tillsammans med Des och Jodie, ett ungt Australiensiskt par som är på bröllopsresa. De gifte sig strax innan de gav sig iväg på sin resa runt Australien. Härliga människor, enkla och jordnära. De älskar att laga god mat i sin järnkittel som står på elden så fort vi gjort upp eld.  Det finns många fördelar med att ha ressällskap, bland annat slipper vi campa ensamma och känner oss lite tryggare i vildmarken.

En god middag på gång. En del tror kanske att vi lever på bacon o vita bönor…

Vi  körde ned till en vik utmed södra kusten där det finns valar.  Det heter ” The Head of bight “och ligger ca 78 kilometer väster om Yalata och ca 20 kilometer öster om Nullabor roadhouse.

The Head of bight

Det finns inte mycket att ta fel på för det finns bara denna vägen ned mot stranden. Helt otroligt att stå på land och se de stora valarna som simmar omkring i vattnet bara en liten bit utanför. Massor med valar, det är nog valår…

Stora valar…

Nu är vi i Ceduna en liten ort där det bor lite folk. I alla fall så pass mycket att här finns ett par affärer, en bottleshop, post, och mottagning på telefonen.  Det kommer att vara så här öde tills vi kommer till Port Augusta antagligen. Det är kul att fricampa och kommer man bara till en riktig camping var annan eller var tredje dag så klarar man sig. Men efter några dagar i bushen är det skönt med en varm dusch och en tvättmaskin så att man kan tvätta sina kläder…

Regnbågen var vacker och vi slapp regnet…