Det är 35 grader varmt och vägen är rak. Rakare än rak för den är helt horisontell också… Tur att det ligger en och annan död häst eller känguru utmed vägen så att man har någonting att titta på.

Rak, rakare, platt…

Vi har just passerat en död ko och lukten som kommer från det döda djuret i den här värmen får mig nästan att kväljas i hjälmen. Normal brukar jag hålla andan ett tag efter ett dött djur men jag såg det lite för sent den här gången.

Jag roar mig med att försöka lista ut hur långt det är till masten som jag ser i fjärran och uppskattar det till nio kilometer. Kjell kör framför mig och han har kopplat upp sig och lyssnar just nu på en bok. Jag har lite svårt att lyssna och koncentrera mig på körningen så jag kör helst utan annat motorljudet i mina öron.

Kjell och min vindruta …

Jag har lärt mig att ta kort medan jag kör så just nu har det blivit en massa bilder från vägen och ibland ser man rutan på min motorcykel också. Här i Kimberley som den nord västra delen av Australien kallas, växer det Boab träd, eller flaskträd som de också kallas. Jag är helt upptagen med att fotografera dem medan jag kör. Bättre att ta många bilder så kanske en och annan blir bra…

Ett av alla de fantasktiska boab träden i Kimberley…

Det är inte mycket trafik men ibland kommer det ett roadtrain, 53.5 meter långa lastbilar med 3 släpvagnar efter.

Man kan nästan känna hur allt skakar…

Då vaknar man i alla fall till för det rister och drar i hela motorcykeln utav vindraget från roadtrainet. Det var bara åtta kilometer till masten…

Masterna syns lång väg…

Vi har kört ifrån Darwin och på några dagar tagit oss ned till Broome (S 17 55.625 E 122 12.993) Det är väldigt öde här i västra Australien och det är i stort sett bara i korsningar eller vid gamla flodkorsningar eller källor som det finns ett litet samhälle eller ett roadhouse där man kan stanna över natten. Oftast finns det varken telefon eller dataförbindelse mer än i de lite större samhällena. Nu de här dagarna har vi stannat på sådana ställen där det varit helt omöjligt att kommunicera med omvärlden. Inte ens på campingarna eller roadhousen har de haft internet…

Karin i full koncentration när hon häller upp Kjells midsommarsnaps…

När vi körde från Darwin stannade vi första natten i Katherin ( S14 28.555 E132 15.433) Här hyrde vi en liten stuga med aircon och egen dusch och toa. Ibland är det skönt att få lite annan miljö än tältet. Från Katherin körde vi över gränsen till West Australia där det var full kontroll så att vi inte hade någon frukt eller grönsaker med oss över gränsen. De har mer koll inom landet än vad vi har mellan länderna i Europa…

Vi stannade på en camping vid Hidden Valley i Kununurra (S15 45.880 E128 44.886) Väldigt vackra vildmarksvägar med mycket att titta på. Från den gömda dalen körde vi så vidare till Mary Pool ( S18 43.620 E126 52.332)strax efter Berrangi utmed Great Northern Higway. En trevlig fricamping vid en liten flodkorsning. Här träffade vi en massa trevliga människor, bland annat Paddy som är turist guide och kör omkring med turister i en stor fyrhjulsdriven buss.

Föst skall hela lägret upp…

Sedan skall allt på plats på motorcyklarna igen på morgonen, ut på vägen igen…

Ner med tältet, upp med allt på motorcyklarna och så ut på vägen igen och efter ca 450 km hamnade vi i Willare Bridge Roadhouse. (S17 43.598 E123 39.247). Här tältade vi på baksidan om roadhouset och träffade som vanligt på en massa trevliga människor, bland annat ett par, han var från början Dansk och hon var Australiensare.

Gail och Flemming Frederiksen från Bangalow i NSW.

Och nu är vi i Broome ( S17 55.625 E122 12.993)på en ny camping. Här tänkte vi stanna i ett par dagar så att vi slipper sätta upp och packa ned tältet varje dag…

Vi önskar alla er i Sverige och alla övriga med för den delen, en riktig fin midsommar. Här är det ju snarare midvinter, och i Darwin är det för tillfället bara 30- 35 grader varmt eftersom det är just vinter. Man kan ju undra hur här är när det är sommar och varmt…

Maree på AANT, tack för hjälpen…

och här har vi flickan som hjälpte oss på tullen, tusen tack…

Nu när vi är i Darwin måste vi förlänga våra Carneter. De går ut den 1:a Augusti så innan dess måste vi ha nya papper. Motormännens systerorganisation här i Darwin heter AANT, Australian Automobil assosiation Northern Territory. Där jobbar Maree och hon har varit så snäll att hjälpa oss med det här. Det har tagit flera dagar att komma till rätta med hur vi skulle göra men… nu är det i alla fall klart, vi har fått 6 månaders förlängning av våra carneter.

Inne i tunnlarna i berget, under centrala Darwin…

Under tiden som vi varit fram och tillbaka mellan AANT och Custom har vi också hunnit att bekanta oss lite med Darwin, som inte är så stort. Centrum är just inte mer än tre parallella gator och lite smågator på tvären där i mellan. Nere i hamnen har vi varit inne i stora underjordiska förråd som de byggde under kriget till att förvara olja i. Darwin blev illa bombat av Japanerna under kriget och målet var oljecisternerna i hamnen, så för att få behålla lite olja så byggdes de här tunnlarna i smyg under kriget.

Man skall aldrig sluta hoppas…vem vet, en dag kanske där sitter en fisk…

En eftermiddag var vi nere vid piren och provade på att fiska lite…men inte heller denna gången fick vi någon fisk.

Vi har handlat på oss en ny kyl så nu har vi lite plats till att ha smöret och pålägget i kylen också. Detta innebar att vi fått rensa undan annat som vi inte behöver och omorganisera i lådor och väskor. Så plötsligt har vi mer plats över än någonsin.

Den nya lilla kylen måste provas ordentligt, vad går i och var får stanna utanför…

Vi har också handlat en tv tillsats till vår dator så att vi kan titta på TV via den. Även högtalare har vi införskaffat så numera har vi ett komplett hemsystem via datorn, telefon, dator, TV och stereo. Så numera kan vi dricka vårt morgonkaffe till “godmorgon Australien”.

Karin lagar mat och tittar på TV… lyxigt…

Midsommar till ära har vi handlat lite lax, musslor, sardiner och lite annat gott. Så midsommarafton skall vi i alla fall äta lax och dillstuvad potatis med tillbehör i outbacken. Det är fullmåne just nu, så när vi i morgon sitter där ute i vildmarken tillsammans med dingosar, kängurur och vallabys, kommer  nog ormar och spindlar att undra vad vi gör när vi dansar ”små grodorna” i fullmånens sken…

Liten groda…

Edith falls vackra lilla sjö och vattenfallet i bakgrunden…

Edith falls (S14 10.777 E132 11.255  ). En nationalpark med en liten sjö och ett vattenfall. Vatten är en bristvara i Australien så vattenfall är nästan som ett av de sju underverken. I vart fall är de väldigt stolta över Edith falls och den fina lilla sjön där man kan bada om….. inte saltvattenskrokodilerna tagit sig upp. Nu när vi var här hade de blivit kvitt dem igen men hela den Australiensiska hösten när vattnet varit högt på grund av de myckna regnandet, har de haft problem med att saltvattens krokodilerna lyckats ta sig ända upp till sjön och vattenfallet. Nu är det bara sötvattens krokodilerna kvar och de är inte farliga om man är försiktig med dem. De attackerar normalt inte människor mer än om de blir trängda.

Ett termit slott och en liten Kjell vid sidan om…

Efter en natt i Ediths falls körde vi vidare norrut mot Darwin. Enorma termitstackar kantade vägen och man måste säga att det är imponerande byggnadsverk de konstruerar. Vi stannade i Pine Creek och tog kort på en jätte som vi bara måste stanna och beundra…

Sedan körde vi upp till Darwin. Alla vandrarhem i hela Darwin var fulla. Vi hade tänkt lyxa till det lite och sova i riktiga sängar och vara i centrum ett par dagar eftersom vi hade många ärenden att uträtta i stan, men allt var fullt för att det var någon sorts race utanför Darwin på någon bana. Vi körde och kollade och plötsligt började min (Karins) motorcykel att kännas konstig. Punktering… Det var en plåtskruv som satt i däcket och vi lagade det snabbt och enkelt med våra lagningspluggar.

Kanske inte syns så bra men en bula stor som ett gås ägg…

Vi hittade en tom plats på en campingplats 25 minuter söder om Darwin så det fick vi ta. Dagen efter visade det sig att däcket var så skadat att vi fick byta det i alla fall, så första dagen i Darwin gick åt till att byta däck och tvätta hojarna…

Han börjar få rutin på att byta däck…good on you…

Djävulens kulor i solnedgången…

Det är mörkt och stjärnklart. Det är en bra kombination eftersom då kan man se himlens alla stjärnor mycket klarare. Klockan är bara omkring sju på kvällen men redan är det nattsvart och ganska tyst omkring oss. Vi är på en buschcamping vid ”djävulens kulor” eller som det heter på engelska, Devils marbles.( S20 34,036 E134 15,850). Lustigt landskap. Det är ganska så platt här förutom att just här vid Devils Marbles finns det stora runda stenbumlingar staplade på varandra. Väldigt effektfullt i den platta öknen, med de här rödaktiga stora runda kulorna i olika formationer.  

Annars ganska platt, både framför och bakom…

Vi har ätit en god buschsoppa bestående av Wollworts billiga tomatsoppa, toppad med vitkål, lök, morötter, potatis, extra tomater, kryddiga korvar och lite skinka. Den som inte tror att man kan äta gott i vildmarken bedrar sig.

Campkök med utsikt…

Faktiskt äter vi bra varje dag med hjälp av vårt lilla campingkök och en nyinköpt gryta med nonstick beläggning. Efter en lång dag i ”sadeln” är det skönt att få en ordentlig varm måltid, så vi brukar laga till en god middag när vi slagit läger.

Alexandras och Andrés motorcyklar…

Här på campingen träffade vi på ett tyskt par, Alexandra Klier och André Krumpe,  som nyligen fått sina motorcyklar hit till Australien. De skall köra hem till Tyskland ungefär samma väg som vi kommit hit så vi satt o pratade med dem i kväll om vilken väg de tänkt ta och sådant. Vi gav dem lite tips och råd från vår resa. Det är kul att prata med andra resenärer och få ta del av deras planer.

De sägs att inget är som väntans tider och det har de rätt i. Tiden är väldigt lång när man väntar på någonting. Det går ingen nöd på oss men… vi behöver komma vidare.

Dave och Cec har varit så snälla och låtit oss bo i deras extrarum. Vi har gjort en hel del tillsammans med dem och haft en bra vecka här. Men nu har vi bestämt att även om inte vårt paket dyker upp i dag så måste vi köra norrut mot Darwin. Då får posten skicka det vidare till Darwin…

Vi har varit i kontakt med Motormännen i Sverige och Beatrice som jobbar där. Hon är verkligen en klippa när det gäller regler utomlands och var man hittar information. När vi kommer till Darwin så får vi med hjälp av AANT, som är en systerorganisation till Motormännen att förnya våra carneter. Det vill säga Beatrice skriver ut nya i Sverige och skickar till AANT där de sedan för över stämplarna från den gamla carneten så att vi kan skicka hem de gamla till Beatrice igen.De varar bara till den 1:a Augusti och eftersom vi kommer att vara kvar här i Australien då så behöver vi förnya dem.

Kjells nya look…

och Karins lite tystare modell…

På vägen upp till Darwin kommer vi att stanna på en plats som kallas för Wycliff Well och här har det sett en massa konstiga ljusfenomen och en del tror att det är UFO. För att vara på den säkra sidan har vi ändrat våra utseenden lite för att smälta in. så vi får hoppas att vi inte blir upp beamade i ett rymdskepp eller nåt i natt…

Som alla säkert räknat ut har jag fyllt år.

Så tack alla för alla gratulationer. Det känns inte särskilt annorlunda att ha gått över den magiska linjen som det innebär att fylla 50. Jag säger som min gamla mormor sade till mig en gång.

-Vet du vad, Karin ? Inuti det här gamla skrynkliga skalet bor det fortfarande en ung flicka.

Och jag tror att jag börjar förstå vad hon menade den gången…

Planen från början var att det skulle varit kul att firat detta i Alice Springs, mitt i Australien. Det blev så. Detta innebär att vi ganska så bra följt vår reseplan, men undantag för att Sydkorea från början inte fanns med i vår plan alls.

Nu börjar nästa etapp på vårt lilla äventyr. Att ta oss hemåt igen. Vi har så smått börjat titta på transport från Australien så man kan väl säga att vi är på väg hemmåt igen…

Uluru i solnedgång… 

Uluru glöder. Röd som en jättebit grillkol ligger den mitt i den platta öknen och glöder i solen ( S25 20.39 E131 01.56). Mäktig och lite mystisk, men så är den ju också en av de heligaste platserna för urbefolkningen i Australien.  Den svarar på tilltal med eko, på andra ställen kan man höra vinden vina i grottorna.

Vi promenerade runt den, det är ca 10 km och det tog omkring 3 timmar. Går man runt hela klippan så skiftar den karaktär hela tiden, ibland är den helt kal och brant som en vägg, ibland är den böljande som vatten för att runt nästa hörna vara full av håligheter och grottor.

Vi lämnade Alice Springs och körde ut mot den röda mitten. Vi hade bestämt att vi skulle in och kolla på Henburys meteorit kratrar( S24 34.17 E133 08.38). Vägen dit var visserligen grusväg men den var fin och hård.

En liten blomma på kanten av kratern…

En av kratrarna…

När vi varit vid kratrarna fortsatte vi västerut på Ernest Giles road som är grusväg och den blev bara mjukare och mjukare och de sista 60 km av totalt 100 var bara sand.

Kasigt värre…

Som att köra på stranden, jättejobbigt. En 6 mil lång röd sandstrand. Så fort man försökte byta spår eller köra upp där det var lite hårdare sladdade man och höll på att trilla. Otroligt nog trillade jag (Karin) bara 2 gånger.

Här flyr den nästan påkörda kamelen ut i öknen…

Det stod en kamel mitt på vägen och jag var så trött att jag inte såg den, jag hade nog kört rätt in i den om inte Kjell hade sagt till mig. Jag kan försäkra att jag var trött den kvällen när vi kom fram till Kings Creeks Camping.

Det blev en vacker men tidig kväll efter det äventyret…

Kings Canyon. En skreva i berget som blivit till en dal där floden flyter fram, när där nu finns vatten i den. En lugn och fin plats med underligt formade klippor och bergs sidor. Väl värt ett besök. Otroligt nog kostar det heller ingenting att besöka den här platsen.

Kings Canyon…

På väg tillbaka till campingen vid Kings Creek igen…

Från Kings Creeks Camping körde vi mot Uluru, eller Ayers Rock som den hette innan. Innan man kommer fram till Yulara kommer man till en stor klippa, som om man aldrig varit här innan, tror är Uluru. Detta är Mt Conner. Den är stor och röd och ligger alldeles ensam ute i buschen, precis som Uluru.

Vi och motorcyklarna med Mt Conner i bakgrunden…

Det är i Yulara som campingen finns, där finns också shoppingcenter , hotell och allt annat nödvändigt för turister.

I morse körde vi så de sista kilometrarna till Nationalparken och betalade våra 25 dollar var och körde in till Uluru. Det är ca 15 km in till Uluru men man ser den på långt håll.

Betalat o klart, bara att köra in…

Redan då förstår man att den är enorm. Det är imponerande att köra runt hela den jättestora klippan och parkera på baksidan. Man känner sig som en liten myra.

Kjell i början av promenaden runt Uluru…

Underligt formade grottor…

och klippor…

Man kan inte längre klättra upp på klippan men det var inget jag hade planerat att göra i alla fall så jag blev inte besviken över det.