-- Download Förändrat landskap… as PDF --

Fullmåne… Hela campingen badar i månens dämpade ljus. Vi sitter i skuggorna från trädet intill vårt tält och bara njuter av den lite svala kvällsbrisen som svalkar våra ännu bara ben. En lyx att kunna sitta i shortsen efter en hel dag i de varma motorcykelbyxorna. Några meter ifrån oss sitter en liten vallaby och betar gräs. Den är väldigt vaksam och sitter rakt upp och tittar sig omkring och i månens ljus kan man se hur dess öron scannar av hela omgivningen medan den tuggar. Några hundar skäller på avstånd och vallabyn blir helt stilla, lyssnar en stund efter ljuden och betar sedan lugnt vidare. Vi plockar undan resterna från vår middag och går och diskar våra saker och när vi kommer tillbaka till tältet är den lilla vallabyn borta. Antagligen hade den studerat oss färdigt för den här gången…

Lite bensin måste man ha ibland…

Croydon (S18 12.110 E142 14.760) Campingen här är som de flesta campingar vi varit på i Australien. Här finns toaletter, duschar och tvättmaskiner. Resten får man hålla med själv. Ibland finns det en grill eller ett utekök, men inte på den här campingen. När vi betalade våra 22 dollar frågade vi hur stort det här samhället var och då sade damen i disken – Ja vet du, jag tror minsann att det bor omkring 250 människor här om man räknar med ”stationerna”.  Jag skulle tro att stationerna är gårdarna i kommunen. Men turligt nog bor vi i alla fall granne med en av Telestras stora antenner så vi har full mottagning på vårt 3G modem till datorn.

Buskar, träd och termithögar …

Igår när vi på allvar lämnade ostkusten förändras landskapet ganska omgående. Från att ha varit lummigt och grönt med stora skogar, blev det mer och mer låga träd och buskar, glesare och glesare mellan dem och så gräs, ibland grönt och frodigt där det finns vatten, annars gult i olika nyanser.

Fin väg…

Väldigt vackert, antagligen för att det är annorlunda mot vad vi sett hittills. När vi svängde höger där väg 1 och väg 63 skiljs åt, mot Georgetown blev förändringarna ännu mer markanta.

Smal väg…

Vägen blev smalare och smalare för att långa stunder bara vara en bil bred och med gruskanter att köra ut på vid möten. Långa sträckor övergick den till att helt bli grusväg.

Grusväg…

Läskigt när man möter ”roadtrains”, som är långa lastbilsekipage med 3 långa släpar efter. De får på den här vägen inte vara längre än 50 meter…

Tyvärr ser man mycket döda djur utmed vägarna. På dagens resa tror jag att vi sett 10 döda kängurur, säkert lika många små vallabys och någon fågel och ett par ormar.

Döda djur utmed vägarna finns överallt…

Men det vimlar av djur här så det är väl oundvikligt att några av dem hamnar på vägen som mat till de andra…