-- Download Vi rullar så sakta uppåt... as PDF --

Idag är det varmt. Det är nog omkring 27 – 28 grader i skuggan. Jag har burrat ned mina fötter i sanden och sitter o tittar ut på vågorna som rullar in mot land.

Sand mellan tårna…

De som har den här campingen, First Point Camping i Agnes Waters, säger att den här stranden är den sista stranden med vågor eftersom bara en liten bit norrut börjar stora barriär revet. Vi har precis badat och sitter och värmer oss i solen för det är vinter här så det är bara omkring 20 grader i vattnet. Jag är inte länge i vattnet i vilket fall som helst för det finns för många farliga saker där. Hajar, stenfiskar, maneter och andra konstiga saker som man skall passa sig för. Här finns i alla fall inga krokodiler så här långt söderut.

Våra grannar på campingen har tre barn och de springer omkring på stranden och samlar på allt möjligt, som eremitkräftor, krabbor och insekter som de hittar överallt. Den lilla killen erbjuder mig en titt i spannen och mycket riktigt där finns det mesta.

Skatter…

Det är skönt vid stranden, det kommer en liten bris då och då som doftar salt hav. Sanden är vit och fin och rinner mellan mina tår när jag vickar på dem. Nä nu är det dags för ett dopp till…

När vi körde från campingen vid Australian Zoo körde vi till en ny camping som låg fint nere vid en strand lite söder om Bundaberg, och det var dit vi skulle, till Bundaberg romfabrik. Det tog ca en timme att gå runt o titta på fabriken, men vi fick inte se så mycket för det mesta var stängt för reparation. Vi fick inte heller ha kameror eller någonting med oss in så det blev inget foto inifrån fabriken.

Det blev i allafall ett foto utanför fabriken…

Från Bundaberg körde vi bara en liten bit, ca 100 km till Agnes Waters, här var en sådan fin liten camping och strand så vi bestämde oss för att stanna 2 nätter. Då hinner man tvätta lite och se över alla saker och motorcyklar. Jag (Karin) hann till och med klippa mig. Det är lättare med Kjell, han klipper vi själv med en liten trimmer som vi köpte i Japan.

Glenn och Allan, kanske stöter vi på dem igen…

Vi träffade 2 killar, far och son, Allan och Glen, på Bundaberg. Vi slog följe till Agnes Waters och stannade på samma camping. Det visade sig att de också skall köra ungefär samma runda som vi. Så vi kommer förmodligen att träffa dem igen utmed vägen.

Här har vi nästan hela familjen Phillips det är bara pappa Mick som fattas, tack för att vi fick lära känna er med. Hoppas vi ses igen…