-- Download Kolla här Luka. as PDF --

Vi har hittat till en ort som heter som du…

Jag sitter och skriver på ett nytt inlägg (detta) och hör vågornas dånande utanför. Kjell står vid grillen och lagar till en köttbit till oss och salladen står färdig på bordet.

Solnedgång, lika vacker i kväll igen…

Vi är på en Clarkes Beach Holiday Park i Byron Bay, dem mest ostligaste orten i Australien. För en stund sedan gick solen ned över bergen längre upp och alla ungdomar som spelade wolleyboll på stranden fick ge upp utan att någon vinnare utsetts, på grund av att det blev för mörkt att spela. Det är fullt med folk i campingens grillkök nere vid stranden och det pratas en massa olika språk. Människan är en resande varelse…

Vi har haft våra motorcyklar i snart en vecka och vi har bara nosat lite på körningen i Australien hittills.

Idag lyckades vi fota pelikanen…

Vi har kört i Blue Mountains, längs med östkusten, Waterfall Highway och andra vackra vägar.

Seafood lunch i en liten hamn….

Med tillhörande tiggande måsar…

Det är lite konstigt att köra omkring på vägar som i väldigt mycket liknar våra vägar hemma men varningsskyltarna är annorlunda.

Här varnas det för kängurur, koalor, emu och andra konstiga djur som vi inte har hemma.

Fin strand men…

Vågar man bada?…

Man får passa sig för att bada för här finns haj, maneter och krokodiler. Men man kan gå ned på stränderna om det inte varnas för att man bör undvika det. Här på östkusten är det mest haj som ibland kommer in o skrämmer badande. Det är vinter här så just nu är det rätt så lugnt, inte så mycket farliga saker i vattnet längre.

Här vill man ju bara bada…
Vägarna är rätt så fina och trafiken är gles, så det är inga problem att köra omkring här. Vi bara njuter när vi kör och om man bortser från den regniga dagen på Waterfall Highway så har vi haft omkring 22-25 grader och strålande solsken.

Luka, det stämde inte riktigt men nästan…

Iluka hette det…