Fullmåne… Hela campingen badar i månens dämpade ljus. Vi sitter i skuggorna från trädet intill vårt tält och bara njuter av den lite svala kvällsbrisen som svalkar våra ännu bara ben. En lyx att kunna sitta i shortsen efter en hel dag i de varma motorcykelbyxorna. Några meter ifrån oss sitter en liten vallaby och betar gräs. Den är väldigt vaksam och sitter rakt upp och tittar sig omkring och i månens ljus kan man se hur dess öron scannar av hela omgivningen medan den tuggar. Några hundar skäller på avstånd och vallabyn blir helt stilla, lyssnar en stund efter ljuden och betar sedan lugnt vidare. Vi plockar undan resterna från vår middag och går och diskar våra saker och när vi kommer tillbaka till tältet är den lilla vallabyn borta. Antagligen hade den studerat oss färdigt för den här gången…

Lite bensin måste man ha ibland…

Croydon (S18 12.110 E142 14.760) Campingen här är som de flesta campingar vi varit på i Australien. Här finns toaletter, duschar och tvättmaskiner. Resten får man hålla med själv. Ibland finns det en grill eller ett utekök, men inte på den här campingen. När vi betalade våra 22 dollar frågade vi hur stort det här samhället var och då sade damen i disken – Ja vet du, jag tror minsann att det bor omkring 250 människor här om man räknar med ”stationerna”.  Jag skulle tro att stationerna är gårdarna i kommunen. Men turligt nog bor vi i alla fall granne med en av Telestras stora antenner så vi har full mottagning på vårt 3G modem till datorn.

Buskar, träd och termithögar …

Igår när vi på allvar lämnade ostkusten förändras landskapet ganska omgående. Från att ha varit lummigt och grönt med stora skogar, blev det mer och mer låga träd och buskar, glesare och glesare mellan dem och så gräs, ibland grönt och frodigt där det finns vatten, annars gult i olika nyanser.

Fin väg…

Väldigt vackert, antagligen för att det är annorlunda mot vad vi sett hittills. När vi svängde höger där väg 1 och väg 63 skiljs åt, mot Georgetown blev förändringarna ännu mer markanta.

Smal väg…

Vägen blev smalare och smalare för att långa stunder bara vara en bil bred och med gruskanter att köra ut på vid möten. Långa sträckor övergick den till att helt bli grusväg.

Grusväg…

Läskigt när man möter ”roadtrains”, som är långa lastbilsekipage med 3 långa släpar efter. De får på den här vägen inte vara längre än 50 meter…

Tyvärr ser man mycket döda djur utmed vägarna. På dagens resa tror jag att vi sett 10 döda kängurur, säkert lika många små vallabys och någon fågel och ett par ormar.

Döda djur utmed vägarna finns överallt…

Men det vimlar av djur här så det är väl oundvikligt att några av dem hamnar på vägen som mat till de andra…

Polen i dagsljus…

Poolen som jag sitter i är varm, omkring 40 gradigt vatten omger min kropp och det är skönt. Det är helt tyst och mörkt omkring oss där vi sitter i den varma polen som värms upp av heta källor för strömmen har gått här på campingen i Innot Hot Springs(S17  39.928 E145 14.307). De ljud man kan höra kommer från de få andra gästerna, men de är väldigt tystlåtna, och grodor. Miljoner små grodor som låter som om en bubbla just kommer upp i en lerpöl, blubb, blubb, bluuubbb. Det är varmt i luften också, ca 25 grader fast att klockan är omkring åtta på kvällen. Vi duschar av oss och klär oss för i kväll är det en väldigt viktig match på TV:n på puben här intill. Queensland mot New South Wales i Rugby leag…

Vi har varit i Cairns några dagar och provianterat. Vi har köpt lite ny campingutrustning och fyllt på förråden av konserver och torrvaror så att vi klarar oss i outbacken.

Vårt nya “läger” med ny utrustning, bl a en presenning att skugga med…

Vi har haft gott sällskap på campingen och träffat goa trevliga människor. Andy ”Billybotswans” Todd, och ett par från Tasmanien, Farmer och Maxine som vi kommer att försöka hålla kontakten med. Vi har haft några trevliga dagar tillsammans och det är konstigt hur ödet ibland för samman människor med samma intressen.

Guldletaren, Andy “Billybotswana” Todd, han var på väg för att finna guld…

Farmer och Maxine från Tasmanien, ute på en liten walkabout…

Cairns är en rätt så liten stad, med jättefina strandpromenader och ett fint litet centrum. Som alla andra städer är det shopping som gäller och överallt i centrum fanns det dyra modebutiker och dyra restauranger eller caféer.

Strandpromenaden i Carins vid lågvatten…

Shopping och restauranger, som i allas små turiststäder…

Det bästa med att köra motorcykel är att man inte kan handla någonting för det finns inte rum för en ända pinal till.

Men nu är det dags att rulla vidare. Från Cairns körde vi först norrut längs med kusten ett tag och i Mossman svängde vi söderut igen på småvägar i bergen.

Utsikten från en utsiktsplats lite söder om Mossman

I Ravenshoe kom vi ut på väg nummer 1 som skall ta oss västerut. Det är här vi är nu, i Innot Hot Spring utmed väg nummer ett, västerut i norra Australien…

Karin med en liten Amerikansk aligator…

Ja här är vi nu i nordöstra hörnan av Australien, i Cairns. Här är det krokodiler och andra farliga djur som härskar i vattnen. Man badar ogärna i havet eftersom här kan förekomma både maneter som är dödliga, hajar och korkodiler. Vill man bada finns det pooler.

Eftersom vi tänkt köra med våra motorcyklar i norra delarna av Australien där det finns en massa farliga djur i vattnen kan vi lika gärna lära oss lite om hur man undviker dem…

Krokodilfarmer… Det finns en hel del krokodilfarmer i norra Australien. Vi besökte en i Innisfail, utmed Johnston River.

Här fick vi en massa information om krokodiler. Bland annat att de är väldigt känsliga för vibrationer. På det lite mjukare skinnet på undersidan har de sensorer som känner av minsta rörelse eller vibration. De sade att alla krokodilerna på farmen förmodligen kände när vi körde in med motorcyklarna på parkeringen och vartenda steg vi tog in och runt på farmen. Man kunde också se på krokodilerna att de reagerade direkt på rörelser. Om man stod stilla en stund utanför ett hägn så slappnade de av och såg ut att sova. Första steget därifrån reagerade de direkt på, öppnade ögonen och tittade rakt på stället. Det är stora djur.

Vakna Willy…

Hoppa fint så skall du få frukost…

Ett bra försök men inte högt nog…

Nä du får nog träna lite till innan du får frukost…

Ett vuxet djur kan vara mellan 2 och 6 meter och väger mellan 100 och 400 kg. De har världens kraftigaste bett och släpper inte gärna taget igen när de väl fått tag på ett byte. De släpar ned bytet i vattnet och ”dödsrullar” det där.

De kan inte äta under vatten men de dödar sitt byte i vattnet och sedan äter de upp det ovanför vattnet. Är det ett litet byte sväljer de det helt, annars tar de tag på en bit av bytet och ”rullar” och sliter på detta vis av en bit stor nog att svälja eftersom de inte tuggar sin föda.

Den här killen fick sin frukost direkt…

De är smarta djur, ligger i bakhåll och kan bevaka sitt byte i timmar, dagar eller månader. De behöver inte äta så ofta eftersom de kan kontrollera sin ämnesomsättning genom att helt enkelt ligga stilla och bara vänta. De låter bytet gå ned till vattnet o dricka flera gånger innan de anfaller. Detta ger dem tillfälle att studera bytet och lära sig hur de fungerar så när de väl anfaller är det nästan hundra procent säkert att de tar sitt byte.

Australiensarna gillar sina krokodiler. De har lärt sig att leva med dem och tycker att vi överdriver när vi tycker att de är farliga. Visst är de farliga och skyddar sina revir, men gå inte hem till dem då. Låt dem vara ifred där de bor så låter de bli dig. Det är sällan det händer olyckor med krokodiler där Australiensare är inblandade. Oftast är det folk från andra delar av världen som råkar illa ut på grund av att de är oförsiktiga och att de inte tar hotet från djuren på allvar.

Solbandande krokodiler….

Tänk på att aldrig gå i grumligt vatten, salt eller sött, längs med kusten. I vattnet är krokodiler väldigt snabba och man har ingen chans att springa eller simma från dem. På land är det inte så snabba, man kan springa från dem. Vid strandkanten är det också väldigt snabba eftersom de använder sig av kraften från vattnet och kommer uppskjutande ur vattnet som en torped. Undvik vatten om du inte är säker på att där inte finns korkodiler…

På campingarna möter man en hel del ”grå nomader” som de kallar sig. Pensionerade par som sålt allt de har och för pengarna köpt sig en stor husvagn eller husbil, sedan reser de runt i Australien och letar efter det bästa vädret. De bor i alla möjliga och omöjliga vagnar och bilar, men några saker har de alla gemensamt. De är glada, älskar att resa, lever enkelt och de är nyfikna på främlingar som vi.

I en sån här vagn kan man hitta “grå nomader”

Good on you…

När man kör omkring här möter man så mycket trevliga människor överallt. Alla stannar och pratar och ger en tips om vart man bör köra, vad man måste se, var man måste bo och så vidare. Om vi skulle göra att som de tipsar om får vi nog stanna i Australien i 10 år eller så…

Blommande sockerrör…

Vi stannade vid sidan om ett fält med socker rör, de är riktigt vackra när de blommar. Kjell var ute och kollade på dem i närbild och han fick högt socker av att bara vistas i närheten av dem…

Kjell med “högt socker”, i bakgrunden ja…

Vi sitter på en hundfarm utanför Ingham och har trevligt sällskap i Matt Klement. Det är han som äger det här stället. Vi träffade honom utan för ett storköp och efter några minuters småprat bjöd han hem oss och här är vi nu. Vi slog upp tältet på hans gräsmatta och i övrigt kan vi använda hans badrum, tvättmaskin och kök.

Matt lagar lunch till oss…

Matt är en kul kille som tar livet som det kommer och han hoppade av ett fint datajobb i södern för att genomföra sin dröm att föda upp jakthundar. Han köpte sig en liten farm och har under fem månaders tid jobbat dag och natt för att få till ett enkelt hus att bo i, göra hundgårdar och allt annat som skall till när man skall bo på landet. Han har dessutom startat upp en sida på internet för att få sålt sina hundar och träning till dem.  Här kan ni se han sida: www.klement.com.au  

Vår egen lilla camping hemma hos Matt…

Här är så trevligt så vi stannar här i natt också sedan kör vi vidare i morgon.

Som alla säkert redan vet så firade Kjell sin födelsedag igår. Tack för all gratulationerna…

En födelsedagspuss på stranden…

 Vi firade den i lugn och ro på en liten camping i Haliday Park. Vi tände en brasa i kaminen och lagade till lite mat. Vi hade köpt en flaska bubbelvin och firade Kjell med en god sallad, lite fisk och lime, gott. Fisken fick vi av en kille som bor här på campingen, Brownie. Tack för fisken både till gårdagens middag och den till frukosten…

Kjell och Brownie vid frukostbordet…

Idag är det varmt. Det är nog omkring 27 – 28 grader i skuggan. Jag har burrat ned mina fötter i sanden och sitter o tittar ut på vågorna som rullar in mot land.

Sand mellan tårna…

De som har den här campingen, First Point Camping i Agnes Waters, säger att den här stranden är den sista stranden med vågor eftersom bara en liten bit norrut börjar stora barriär revet. Vi har precis badat och sitter och värmer oss i solen för det är vinter här så det är bara omkring 20 grader i vattnet. Jag är inte länge i vattnet i vilket fall som helst för det finns för många farliga saker där. Hajar, stenfiskar, maneter och andra konstiga saker som man skall passa sig för. Här finns i alla fall inga krokodiler så här långt söderut.

Våra grannar på campingen har tre barn och de springer omkring på stranden och samlar på allt möjligt, som eremitkräftor, krabbor och insekter som de hittar överallt. Den lilla killen erbjuder mig en titt i spannen och mycket riktigt där finns det mesta.

Skatter…

Det är skönt vid stranden, det kommer en liten bris då och då som doftar salt hav. Sanden är vit och fin och rinner mellan mina tår när jag vickar på dem. Nä nu är det dags för ett dopp till…

När vi körde från campingen vid Australian Zoo körde vi till en ny camping som låg fint nere vid en strand lite söder om Bundaberg, och det var dit vi skulle, till Bundaberg romfabrik. Det tog ca en timme att gå runt o titta på fabriken, men vi fick inte se så mycket för det mesta var stängt för reparation. Vi fick inte heller ha kameror eller någonting med oss in så det blev inget foto inifrån fabriken.

Det blev i allafall ett foto utanför fabriken…

Från Bundaberg körde vi bara en liten bit, ca 100 km till Agnes Waters, här var en sådan fin liten camping och strand så vi bestämde oss för att stanna 2 nätter. Då hinner man tvätta lite och se över alla saker och motorcyklar. Jag (Karin) hann till och med klippa mig. Det är lättare med Kjell, han klipper vi själv med en liten trimmer som vi köpte i Japan.

Glenn och Allan, kanske stöter vi på dem igen…

Vi träffade 2 killar, far och son, Allan och Glen, på Bundaberg. Vi slog följe till Agnes Waters och stannade på samma camping. Det visade sig att de också skall köra ungefär samma runda som vi. Så vi kommer förmodligen att träffa dem igen utmed vägen.

Här har vi nästan hela familjen Phillips det är bara pappa Mick som fattas, tack för att vi fick lära känna er med. Hoppas vi ses igen…

Vi haVi har på allvar börjat vår runda.

Klockan är åtta på kvällen och det är mörkt. Utanför grillköket där vi sitter kvittrar fåglarna på sina sista trudelutter för kvällen och fladdermössen har redan varit aktiva en timme. Vi har slagit upp vårt tält på en camping nere vid stranden i Bundaberg, romens huvudstad i Australien. Här finns en jättefabrik där de tillverkar rom, rom som i rom och cola.

Vi har varit o hälsat på våra vänner som bor i Robina. Rick och Billee bor i ett jättefint område och vi fick ett eget rum med en väldigt skönt dubbelsäng de dagarna vi var där. Eftersom Billee inte var hemma på helgen körde vi lite motorcykel tillsammans med Rick, uppe i bergen och runt omkring Robina, Surfers Paradise och på alla de andra fina stränderna runtomkring här.

Tack så mycket för att vi fick stanna hos er och att vi hade en trevlig helg tillsammans med er…

Kjell, Billee och Rick utanför deras hus i Robina…

Den dagen vi lämnade Robina körde Rick o Billee med oss en lång bit upp längs med östkusten.

Det värsta ned att träffa vänner är att man måste skiljas från dem  igen…

Vi skildes åt och de körde söder över igen och vi körde upp till Landsborogh där vi hittade en fin camping.

Vi satte upp vårt tält och byggde oss ett läger för vi skulle stanna här 2 nätter. Landsborogh ligger bara ett stenkast ifrån Australian Zoo, Steve Erwings zoo som vi sett så många gånger på TV.

Familjen Erwing vid vid entrén till djurparken…

Så planen var att vi skulle tillbringa en hel dag på Australian Zoo. Sagt och gjort vi åkte bort till djurparken vid 10 tiden och vi gick omkring där precis hela dagen.

Stora krokodiler finns här…

Ett sånt fint ställe. Alla djuren hade det så bra och de hade jättefina shower. Det var inte svårt att tillbringa en hel dag där.

elefanter…

Krokofanter i aktion…

Så här fint bor krokodilerna…

Koala i dvala….

Kjell i känguruparken…

Så här stora kan tydligen saltvatten krokodiler bli, vill inte träffa dem…

Vi fick se både elefanter, tigrar, krokodiler, kängurur och alla andra djur som fanns i parken. De hade väldigt många olika sorters fåglar som var dresserade och flög omkring i parken helt fritt under showen. Kul att ha sett detta i verkligheten…

När vi kom tillbaka från djurparken stod det ett tält nästan intill vårt, det var ett par som kört motorcykel runt Australien på sina två motorcyklar och som hade att fint släp efter motorcykeln som var campingvagn. Där fanns det hela, tält, sängar, ute plats, förråd och allt annat. De var nästan hemma och hade varit ute i 3 månader.

Detta var vad som blev kvar när det var nedpackat…

Vi packade ihop vårt läger tidigt nästa morgon och lämnade campingen omkring 9 tiden. Vårt mål var Bundaberg och vi hade lagt en rutt i Kjells GPS utom Noosa Head.

Här stannade vi en liten stund och tog en glass. Som vanligt när man stannar någonstans kommer människor fram och pratar med en och idag kom det fram ett par från NZ. De talade om för Kjell att de sett oss i någon tidning i Nya Zeeland så tydligen har vi varit med i någon sorts artikel i någon tidning där utan att vi vet om det…

Så mycket prat…

Ibland är det som förgjort. Idag hade vi planerat att vi skulle köra mellan punkt A och punkt C med mellan rast vid punkt B. som vanligt packade vi ihop våra saker och var klar omkring kl halv 10 och då kom det några förbi och undrade om vi skulle köra långt. Ja vi skall köra långt sade vi för vi är på väg hem till Sverige igen. Nä, ohhh, va och huva va långt.

Prata, prata, prata…

Så fick vi berätta igen om vår resa, och vart vi redan kört och hur planerna för framtiden ser ut. Det är jättekul att berätta och snacka om vår resa så tiden rusar på och vips så är klockan kvart i 11 i stället för kvart i 10.

Vi stannade och handlade och Kjell var kvar ute vid motorcyklarna o passade dem medan jag handlade och när jag kom ut från affären stor det 3 okända killar o pratade med Kjell. De undrade och frågade och innan vi svarat dem alla hade det gått en timme till av vår dag.

Vi fick köra in och tanka i nästa lilla samhälle och han som jobbade på macken hade själv varit ute och rest en del med sin motorcykel så han var så klart intresserad av att höra var vi varit och vart vi skulle och ville gärna läsa vår blogg. Han hade massor av tips vart vi absolut måste resa och visade mer än gärna på kartan var alla fina ställen fanns.Där gick en liten timme till.

Så trots alla våra planer och både fint väder och bra motorcyklar hann vi bara till mellanstationen för sedan var det dags att göra upp läger innan dagen tog slut och blev mörk.

Men det är så kul, att folk är intresserade. Att de har frågor och att de är nyfikna istället för avundsjuka och missundsamma.

Australiens östkusts vackra långa stränder är fina.

Vi är komna till Rick och Billee som bor i Robina (S28 4.721 E153 23.622). Vi träffade dem i Thailand och satt o pratade en stund hemma i en gemensam bekants hus, där de bodde då. Det visade sig att vi hade en massa gemensamma intressen och vi bytte adresser och vi blev inbjudna till deras hem i Australien om och när vi kom den vägen. Nu är vi här, vi kom den här vägen…

Vilka vågor….

Billee är tyvärr inte hemma för tillfället men Rick och vi tog en liten runda i hans bil i går och tittade på alla fina stränder runt om i området. Surfers paradise, Broadbeach, Mermaid Beach, Maimi, Burleigh Heads och hela vägen ned till Tweed Heads åkte vi utmed kusten och tittade på alla fina hus och stränder.

Det är inte för inte detta kallas för ”Guldkusten”.

Strandraggare…Kjell o Rick

Vi hann också med en liten runda upp i bergen väster om Robina för att titta på vattenfall i en nationalpark. Detta ligger bara ett stenkast ifrån den tätbefolkade kusten, men här uppe finns knappt någon alls.

Här råder lugn och ro och naturen sköter sig själv.

En lugn avslutning på vår runda innan vi åkte hem och Rick bjöd oss på en god ”Reedcurry”.

Vi har hittat till en ort som heter som du…

Jag sitter och skriver på ett nytt inlägg (detta) och hör vågornas dånande utanför. Kjell står vid grillen och lagar till en köttbit till oss och salladen står färdig på bordet.

Solnedgång, lika vacker i kväll igen…

Vi är på en Clarkes Beach Holiday Park i Byron Bay, dem mest ostligaste orten i Australien. För en stund sedan gick solen ned över bergen längre upp och alla ungdomar som spelade wolleyboll på stranden fick ge upp utan att någon vinnare utsetts, på grund av att det blev för mörkt att spela. Det är fullt med folk i campingens grillkök nere vid stranden och det pratas en massa olika språk. Människan är en resande varelse…

Vi har haft våra motorcyklar i snart en vecka och vi har bara nosat lite på körningen i Australien hittills.

Idag lyckades vi fota pelikanen…

Vi har kört i Blue Mountains, längs med östkusten, Waterfall Highway och andra vackra vägar.

Seafood lunch i en liten hamn….

Med tillhörande tiggande måsar…

Det är lite konstigt att köra omkring på vägar som i väldigt mycket liknar våra vägar hemma men varningsskyltarna är annorlunda.

Här varnas det för kängurur, koalor, emu och andra konstiga djur som vi inte har hemma.

Fin strand men…

Vågar man bada?…

Man får passa sig för att bada för här finns haj, maneter och krokodiler. Men man kan gå ned på stränderna om det inte varnas för att man bör undvika det. Här på östkusten är det mest haj som ibland kommer in o skrämmer badande. Det är vinter här så just nu är det rätt så lugnt, inte så mycket farliga saker i vattnet längre.

Här vill man ju bara bada…
Vägarna är rätt så fina och trafiken är gles, så det är inga problem att köra omkring här. Vi bara njuter när vi kör och om man bortser från den regniga dagen på Waterfall Highway så har vi haft omkring 22-25 grader och strålande solsken.

Luka, det stämde inte riktigt men nästan…

Iluka hette det…