-- Download En helt vanlig dag…phu… as PDF --

Nu har vi ordnat det mesta.

Vi har varit o pratat med Carotrans, ett företag som till hör Mainfreght och som kan ta emot våra motorcyklar när de kommer till Australien.

Vi har varit 2 gånger hos tullen och ordnat med alla papperna för att tulla ut våra motorcyklar från Nya Zeeland, det vill säga carneterna är ifyllda och stämplade och vi har fått ett särskilt exportdokument som visar att motorcyklarna skall exporteras till Australien.

Vi har också varit uppe på Australiens konsulat och ordnat så att vi fått 12 månaders turistvisa till Australien, men hur många in och utresor vi vill under denna period.

Därefter var vi på Wilhelmsen shipping 2 gånger. Först var vi uppe och hämtade alla dokumenten som skulle fyllas i för att få ta ombord motorcyklarna på MS Mignon som avseglar från Aucklands hamn den 23:e april. Sedan var vi och lämnade alla papperna ifyllda och fick besked om att motorcyklarna kan tidigast lastas ombord från och med den 19:e april och till senast den 21:e april.

Därefter fick vi ringa och boka med en transport firma som kan ta ombord våra motorcyklar eftersom vanliga privat personer inte får lov att vistas i hamnen. Vi fick en tid bokad med honom till den 21:a april kl 09.00 vid huvudentrén till Aucklands hamn.

Sedan fick vi åka upp till flygbolaget Emirates kontor och förhöra oss om vi verkligen behövde en biljett från Australien igen. Deras regler säger att de inte kan släppa ombord någon till Australien om de inte har en bokad biljett därifrån igen. Vi förklarade att eftersom vi varken vet tid eller vart vi skall åka efter Australien kunde det bli svårt att boka en biljett fem eller sex månader innan vi ens ordnat transport till motorcyklarna. Det spelar ingen roll vi måste ha en biljett från Australien, punkt.

Så därför åkte vi ned till ett resebolag i Auckland och bokade en biljett tillbaka till Nya Zeeland i slutet av oktober för det är ju runt det datumen vi skall åka ifrån Australien och förhoppningsvis då till Chile, men vi får väl se vad vi kan ordna till i transport då. Men i vilket fall som helst verkade det billigare att resa till Chile via Nya Zeeland så när det börjar närma sig att vi skall vidare till Syd Amerika har vi redan en biljett till Nya Zeeland och så bokar vi bara till en till Syd Amerika någonstans. Hon upplyste oss också om att då är det lika bra att boka en tur och retur biljett för annars står vi inför samma problem igen att vi inte har någon biljett från Syd Amerika, dessutom verkade det som om en tur och returbiljett var billigare än en enkel biljett…

Vi har bokat boende på ett vandrar hem i Sydney eftersom utan en ”fast adress” kan man inte komma in i Australien.

Kjell har kopplat in var sin huvudströmbrytare på våra motorcyklar så att man kan bryta bort batteriet. Detta eftersom om de skall stå på en båt i en vecka kommer datorn på motorcyklarna att dra så mycket ström att batterierna kommer att vara tomma när de kommer till Australien. Det är enklare att bara vrida om en nyckel än att skruva av kablarna från batteriet.

Kersti, Karins syster hade ordnat mer medicin till Kjell, skickat det med DHL, hit till en kompis i Auckland. Men eftersom han inte var hemma precis när budet kom tog de tillbaka paketet och sedan har vi fått jaga det över hela Auckland. Ett tag visste de inte riktigt var det befann sig men nu har i alla fall Joel, varit o hämtat det och lagt det i sin kyl och vi får det på onsdag när vi träffas igen.

Vi har också tvättat av motorcyklarna igen och sett till så att de är kliniskt rena, annars tar de inte emot dem i hamnen och lastar dem på båten. Därefter var vi ute på en motorcykelfirma och fick bytt ut Kjells solvisir i hjälmen eftersom det som satt i hans nyinköpta hjälm inte fungerade som det skulle. De bytte det utan problem på garantin.

Mellan allt detta hann vi trycka in shopping av mat, matlagning och matrast och då passade vi på att skriva lite i bloggen också. Vi satte igång en tvättmaskin och hann sedan gå upp och hänga den våta tvätten innan vi fortsatte att jobba. Rena kläder måste man ha.

Efter allt detta roade vi oss. Vi tog en stunds rast ifrån allt arbetet och åkte upp i Sky Tower. Som jag sagt innan, jag är inte glad för höjder men man behöver ju inte stå och titta ned genom glasrutan i hissens botten, då går det lättare.

Här nedaför ligger Wilhelmsens kontor, Australiensiska konsulatet och Emirates kontor…

Vi blev rikligt belönade där uppe när vi stod och tittade på när solen gick ned i horisonten och Auckland blev mörkare och mörkare. Innan vi hunnit ned igen hade kvällsbelysningen i Auckland hunnit tändas. När vi vandrade hem var vi både nöjda och glada att vi hunnit med att ordna det mesta och att allt sakta men säkert börjar fall på plats.

Ännu en dag i en resande motorcyklist vardag är slut.

Tornet utifrån, högt…

Eftersom vi inte hann ta några bilder tidigare i dag så blev det bara lite bilder från utsikten över Auckland ifrån SkyTower som finns med.

Solnedgång över Auckland…