-- Download Tillbaka till norr... as PDF --

Från söder till norr…
Just nu sitter vi i en liten stuga på en camping i Picton. Det småregnar ute och det är kanske 5 grader varm. Det doftar hav.
Vi har varit och köpt biljetter till färjan som skall gå härifrån i morgon och det kostade 214 dollar att åka över med 2 stycken motorcyklar till Nordön igen. Vi var och handlade i snabbköpet och har precis käkat en enkel chilligryta med köttfärs och bönor och en bakad potatis till det. Det är vad man kan göra i ett så enkelt kök som detta i campingstugan. Me nu är vi mätta och varma igen.

Dagens körning var rätt så kall. När vi lämnade Hanmers spring i förmiddags låg snön utmed vägkanten på sina ställen.

Utanför hotellet tillsammans med Anthony.

När vi var i Bluff träffade vi Anthony Edward som ägde hotellet, Bay view Hotel, där vi bodde. Han visade sig vara en riktig motorcykelfantast och tävlar fortfarande med sina motorcyklar så fort han har tid. Vi satt o pratade med honom ända till en stund efter kl ett, då vi körde vidare.

Världens snabbaste Indian…

Vi körde in om Invercargill för att titta på Burt Munro motorcykel, världens snabbaste Indian, som står inne på E Hayes & Sons Ltd, som är en järnhandel och ett museum.

På den här stranden tränade Munro för att bli snabbast i världen…

En härlig affär där man medan man handlar skruvmejslar och verktyg kan passa på att titta på alla motorcyklar och gamla maskiner som finns uppställda i hela butiken.

Det här kan man kalla järnhandel…

Där finns också en motor som Norman Hayes byggde av grytor, trä, en ångkokare och annat gamalt skrot. Från början var kolven av hårt trä men den är numera utbytt till en kolv av metall.

Visning av den hemmagjorda motorn…

Eftersom vi stod där och studerade motorn en lång stund kom en av de anställda och frågade om vi ville se motorn igång, och så klart ville vi det. Så vi fick en privat visning av denna fantastiska skapelse som fungerade jättefint.

Sedan började vi vår körning norrut. Vädret var inte precis perfekt hela tiden men mestadels hade vi uppehåll medan vi körde över det ena passet finare än det andra. Vi har kört över det högsta asfalterade passet som heter Crown Range Summit pass och det är 1076 meter över havet.

Högt och vackert…

Vi har kört på väldigt raka vägar och på väldigt krokiga vägar. Vid sjöar och kuster och i berg så vackra att man bara häpnar. Jag tror att vi nämnt det förut men jag säger det igen, här är så vackert att man knappt tror sina ögon.

På ett ställe hade folk byggt skulpturer ut med en strand, vackert…

När vi var i Wanaka var det dessutom flygshow, Warbirds över Wanaka. En hel dag var Kjell iväg och kollade på gamla flygplan och flyguppvisningar.

Warbirds…
Där fanns Spitfire, Mustanger, Yak i olika versioner från andra världskriget, Catalina, Hercules, F16 och en massa annat godis. Här fanns alla södra jordklotets flygfantaster samlade så Kjell var i gott sällskap hela dagen.

Vi har även varit och tittat på Frans Josefs glaciär.

Det tog ca en timme att gå promenaden fram till glaciärkanten men det var det värt. Det är nästan som en levande organism som växer och krymper och väldigt sakta rinner den ned i dalen.

Vattnet forsade ur den i en tunnel under isen. När vi gick i dalen kunde man se spår ifrån isen från längesedan då glaciären varit större. Långt upp på bergets sidor fanns det skrapmärken från isen.

Här får man akta sig för tåget…

Nya Zeeland är ett förunderligt ställe. Man kan köra i dalar längs med floder med så rent vatten att man lätt kan dricka vattnet. Här finns vattenfall överallt i dalarna som störtar från höjderna och ned i någon flod långt ned. Här finns smala broar där man inte kan möta en annan bil, det finns till och med broar som man delar med järnvägen…