-- Download Russel i Russel… as PDF --

Små slingriga vägar breder ut sig framför oss där vi kör.

Vegetationen är annorlunda. Som Ann-Luoise sade liknar den en ”dinosaurios skog”. Här finns en massa annorlunda träd, en del liknar fetbladsväxter, en del liknar stora ormbunkar på stam och en del är så gamla att det växer mossa ända upp i kronan på dem.

En liten paus….
Trafiken är gles och de flesta kör snällt.

Vi var ju tvugna att köra ned på “90 mile beach” där Kjell testade att köra motorcykel…

När vi kör förbi en liten bukt luktar det fisk och saltvatten och i den lilla hamnen kan vi se en fiskebåt som precis har kommit in. Det är bedårande vackert och det är precis lagom varmt, omkring 23 grader. Lycka är…

På färjan…
Vi körde från den nordligaste spetsen ned till Russel. När man åkt färjan mellan Paiahia och Okiato har man bara några kilometer till Russel som på 1830 talet var ett riktigt rövarnäste. I Paiahia kan man säga att Nya Zeeland bildades för det var här som Engelsmännen och Maorierna kom överens om att Britterna fick bilda en kolloni . Okiato var huvudstad mellan 1839 och 1840, då flyttades huvudstaden till Auckland.
Russel som i dag är en riktig liten idyll, men på 1830-talet kallades det för ”the hell hole of the Pacific” Här festade laglösa och valfångare nätterna igenom. En gång startade till och med ett krig här. Det kriget kallades för ”flickornas krig” eftersom allt började med att 2 maoriska flickor började bråka om en sjökapten vid namn Brind. Bråket på stranden eskalerade i att engelskmän, valfångare och Marorikrigare slogs mot varandra. Bråket varade i ca 14 dagar och hundratals män dog, men till slut lyckades missionärer få till en fredsuppgörelse och lugnet infann sig igen.

Allt lungt i russel i kväll…

När vi gick omkring ibland de små gränderna och strandpromenaden i Russel kunde vi inte se några spår av alla de oroligheter som utspelat sig här. Vi bodde på en camping i Russel som hetter Russel Camp ( S35 15.600 E174 7.568), en jättefin camping med allt man kan tänkas behöva.