Hösten är här…
Att köra omkring på Sydön när det är höst har sina sidor. Det är väldigt vacker men vädret kan vara ombytligt och ömsom soligt och fint eller så slår det om på några timmar och blir molnig, kallt och blött.

Men detta visste vi ju innan så det gäller att klä sig så att man kan klara av att köra i bergen när det bara är 7 grader varmt och regnar. När man kommer ut till kusten brukar det bli bättre och då får man stanna och ta av regnstället, vindjackan och den tjocka tröjan som man haft för att överleva.

Welcome to Shantytown…

Vi körde upp i en historisk liten by som hette Shantytown (S42 32.100 E171 10.952) En trevlig liten rast med ångtågsfärd, sågverksbesök och guldvaskning. Ibland behöver man rasta lite från motorcykelåkandet.

Guldvaskande japaner med egen guide och allt…

Det var ett fint museum där man kunde se hur det såg ut i en typisk liten stad i NZ i början av 1900 talet.

Huvudgatan i Shantytown…

Räls i urskogen…

Tågresenärer…

Vi körde tvärs över ön och över Arthurspass Det regnade på oss nästan hela tiden men igenom regndropparna kunde man skönja hur vackert här kan vara en fin dag.

När vädret tillät att vi tog kort var det så här vackert…

Arturspass…

Vägarna över passet är så fina…

Kan man parkera bättre…

Lite längre upp blev vädret lite bättre men sedan körde vi in i ett dimmoln och då sjönk temperaturen ned till 7 grader. Brrr…

Vi tog oss igenom det här kalla och för att töa upp våra stelfrusna kroppar tog vi in på ett vandrarhem i Springfield (S43 20.283 E171 55.835). Här var det varm och gott när vi kom in och i matsalen brann det en go brasa som vi stannade vid en stund. Vi lagade lite käk och sedan somnade vi gott i varma goa sängar…

Kjell o YHA ägaren i köket innan vi åkte vidare…

Dagen efter körde vi ned till och igenom Cristchurch. Vi körde ut vid kusten och ut till Lyttelton där vi käkad lunch på en vanlig taverna. Sedan körde vi på spikraka vägar hela vägen till Rangitata där vi åter körde upp i bergen mot Mt Cook. Men även idag var det kall så i Fairlie (S44 5.853 E170 49.989) bestämde vi oss för att stanna på en camping i en liten stuga som hade värme….

Inte mycket till element, men varmt blev det efter en stund….

Han står på det höga berget och bluesmusiken rinner sakta ut ur hans gitarr. Han är lång och stor och hans långa, rödlätta, krylliga hår står som en gloria runt hans huvud i vinden. I hans ansikte kan man se glädjen i att spela och han grimaserar och ser väldigt koncentrerad ut när han skapar sin musik.

Nu står han inte på berget längre utan han står på en stor parkeringsplats. Lastbilar och bilar kör förbi honom och skymmer så att jag inte kan se honom längre. Jag hör vinden som viner mellan bergen och hans bluesmusik ekar fortfarande mellan bergstopparna…

Musik och dröm makaren…

Jag slår upp ögonen och igenom det smutsiga lilla fönstret på Downtown backpackers hotell i Wellington kan jag se att det första morgonljuset letar sig fram mellan de höga husen. En så underlig dröm. Men…var det en dröm? Jag kan ju fortfarande höra musiken. Men nu ekar den mellan husen i Wellington och rinner in genom det lilla fönstret till mig.

Jag tvingas gå upp och tittar ut genom fönstret men kan inte se någonting men musiken kommer där nerifrån någonstans. Kjell klär sig och går ned för att se efter var musiken kommer ifrån.

Det är en kille som sitter utanför stationen i Wellington och spelar för de första besökarna till stationen, tidigt på morgonen. Alla som går förbi honom ler och slänger till honom en dollar eller 2, några lägger till och med dit sedlar. Då tvingas han sluta spela för ett ögonblick, slänga några dollar över sedlarna så att de inte blåser bort, sedan ler han och tackar och fortsätter att spela. En dam som passerar ler med hela ansiktet och säger till Kjell när hon passerar. –Varje gång han spelar gör han min dag , och så lägger hon en 5 dollar sedel i hans låda och försvinner in i stationsbyggnaden.

Bra start på en fin dag.

Vi kom till Wellington i grevens tid igår. När vi körde omkring och letade efter någonstans att bo började det blåsa kraftigt. Vi bestämde oss för att bo på Downtown Backpackers hotell som ligger mitt emot Bluebrige färjan som går till Syd ön. Det blåste så kraftigt så när vi var inne i receptionen för att höra om de hade rum, blåste min (Karins) motorcykel omkull ute på gatan. När vi lastade av de sista väskorna från motorcyklarna började det storma och regna så vi fick skynda oss in i hotellets reception.

Vi fick ett rum och installerade oss där. Vi käkade lite och vid sextiden hade det slutat regna och vi gick vi en runda i centrum, i blåsten. Allt var stängt. Wellington är inte så stort men det är Nya Zeelands huvudstad, men det hjälpte inte, här stänger man ner alla affärer och kafféer och allt annat omkring 17.30. vi gick tillbaka till hotellet och stannade där och tittade på lite rugby på TV.

Nu lämnar vi Wellington

Man måste spänna fast hojarna ordentiligt…

Efter att ha vaknat till den fantastiska musiken på morgonen. Körde vi en liten runda och tittade på Wellington och sedan åkte vi ned till färjeterminalen och väntade på att få komma ombord på färjan.

Vi fick en fin tur mellan öar och vikar.

Picton från bästa platsen…

När vi lade till i Picton på sydön, bestämde vi att vi bara skulle köra en liten bit och sedan slå läger. Vi körde längs med den norra kusten och hamnade i Havelock som är grönmusslans huvudstad. (S41 16.831 E173 46.064 ) Här bodde vi på ett charmigt litet backpackers vandrarhem.

Ägaren i matsalen på hotellet i Havelock…

Hamnen i Havelock…

Dag 2 sydön
Efter att ha sovit gott i Havelock körde vi vidare ut mot västkusten. Vi körde mest hela dagen och stannade bara för att handla i Westport.

Vackert utmed vattnet…
Vi körde till en tältplats lite söder om Westport där vi stannade hos några tyskar som emigrerat hit för ca 20 år sedan och som drev det här ställte. De hade en liten restaurang och pub och så kunde man sätta upp tältet där för 5 dollar per person. På kvällen började det att regna och sedan regnade det till och från hela natten. Men vi har ju bra tält så vi sov gott i vår varma säng…

Regn…
Först punktering och sedan regn. När vi körde i dag hade vi regn de första timmarna. Det är tur att vi har ordentliga regnkläder numera. Vi köpte nya regnställ när vi var hos Brian och Jocelyn i Papamoa och dessa hade vi verkligen nytta av i dag.

Fast att det regnar är det fint…

Men när vi körde igenom Te Kuiti där Rob bor, han som vi hälsade på och där vi tittade på alla korna. Då var vi glada för hans skull att det regnade för de hade haft så torrt så att de knappt hade foder till korna. Så vi hoppas att den här skuren gjorde gott.

Ett och annat vägarbete måste man igenom ibland…

Fast att det var regn och blött hade vi fin körning idag med massor av härliga mil utmed otroligt vackra vägar.

Mil efter mil…

Vi har kört söder ut nu. Just nu är vi strax norr om Wellington på en camping i Levin (S40 37.822 E175 17.494)

Vi har tänkt att vi skall åka till Wellington i morgon och se om vi kan hitta till den Australiensiska ambassaden. Vi måste ordna med så att vi kan stanna där ett tag och att vi inte får samma krångel igen som när vi skulle hit till NZ . Då var vi ju tvungna att köpa en returbiljett ut ur landet igen på flygplatsen. Och så skall vi kolla upp hur man bäst och billigast tar sig till sydön.

Ute på vägarna igen…

En nymålad och fin båt…
Nu har vi varit uppe hos Bo och Vivi i Whangarei och hälsat på. De ligger i en marina med båten och har målat den så att den är fräsch undertill nu när de så sakta skall segla hemåt via Australien. Vivi skämde bort oss med otroligt god hemlagad mat.

Anledningen till att vi körde upp dit var att vi behövde serva våra motorcyklar. Kjell bytte olja, filter och stift på sin hoj och på min blev det oljebyte och filterbyte samt bromsbeläggen fram. Jag passade på att laga våra crosströjor med skydden i. Kardborrebanden och en del sömmar behövdes ses över i dem.
Vi hade två trevliga kvällar och dagar tillsammans och har vi tur så kanske vi kan ses i Australien igen.

Nyservat…
Vi är just nu i Otorohanga. Vi har varit o duschat och skall snart gå och lägga oss. Vi har pysslat hela kvällen, jag har lagat lite mat till oss och Kjell har lagat vår första punktering. Ganska otroligt att vi klarat oss i över sju månader utan punkteringar, men idag var det alltså dags. Kjell kände att hans motorcykel blev lite svajig i bakändan så vi körde in till en mack och kollade trycket. Han pumpade upp den till nästan 3 kg och sedan körde vi till den här campingen.

Väl framme konstaterade han med hjälp av vatten och schampo att där var ett litet hål i däcket. Vi har slanglösa däck och hade innan vi lämnade Sverige köpt ett kit med lagningspluggar, en syl/borr och en annan pryl som liknar en stoppnål med ett handtag som man skall stoppa in pluggen i däcket med.

Nypumpat…
Hela proceduren var över på 5 minuter och sedan pumpade vi upp däcket igen med hjälp av vår lilla biltemakompressor.

Nu verkar det tätt igen…
Kjell kollade med vatten och schampo igen och det verkar som om det blivit tätt. Det ser vi i morgon…

Just nu sitter vi på YHA i Auckland igen och idag skall Anna o Jeppe åka hem i. Var tog de här 10 dagarna vägen?? Kjell o Jeppe är och lämnar tillbaka deras motorcykel och vi skall packa på dem några av våra saker som vi bestämt oss för att vi kan vara utan. En av kamerorna och ett av våra stormkök får åka hem nu för vi använder nästan aldrig det.

Brian filéar vår middag…

Under de här sista dagarna har vi varit runt på mitten av nordön. Vi var ute och fiskade tillsammans med Brian och Jocelyn och hade en jätte fin dag på sjön. Vi fick en hel del fisk också och en del av dem åt vi till middag hemma hos Jocelyn och Brian.
Vi körde upp på, och campade på Mt Ruapehu som är en aktiv vulkan. Det var på den här vulkanen som de spelade in ”Mordor” i sagan om ringen filmerna. Den natten var det nog inte mer än ett par plusgrader men vi hade ordentligt med kläder på oss så vi frös inte trots att vi tältade.

En vilande vulkan….

Stillsam kiwi…
Vi har kört igenom flera kiwifågel områden men vi har inte lyckats se en ända vild kiwifågel så till slut åkte vi till en park där vi kunde se några kiwisar i ett stort rum där de simulerade natt till dem. Kiwifåglar är mest aktiva på natten så det är väl därför man inte ser dem så ofta i det vilda.

Kokarusellen…
Vi sov en natt hemma hos Rob och Elaine, där Jeppes pojke Emil var i ett helt år och jobbade. De är mjölkproducenter och har omkring 900 mjölk kor. Det var kul att se hur korna gick in i någonting som liknade en stor karusell med plats för 60 kor för att bli mjölkade. Sedan åkte de en runda i karusellen medan mjölken åkte ut i en stor tank. När de var färdig mjölkade backade de ur karusellen och sedan kunde de gå ut på bete igen.

Här står vi utanför informations centert vid Mt Egmont…

På nordöns västkust finns det ännu en vulkan, Mt Egmont som vi också körde runt och upp på. Vi hade väl inte tänkt köra upp på alla vulkaner och berg men de här som vi varit på har vi besökt för att vi kört där förbi på vår runda.

Små slingriga vägar breder ut sig framför oss där vi kör.

Vegetationen är annorlunda. Som Ann-Luoise sade liknar den en ”dinosaurios skog”. Här finns en massa annorlunda träd, en del liknar fetbladsväxter, en del liknar stora ormbunkar på stam och en del är så gamla att det växer mossa ända upp i kronan på dem.

En liten paus….
Trafiken är gles och de flesta kör snällt.

Vi var ju tvugna att köra ned på “90 mile beach” där Kjell testade att köra motorcykel…

När vi kör förbi en liten bukt luktar det fisk och saltvatten och i den lilla hamnen kan vi se en fiskebåt som precis har kommit in. Det är bedårande vackert och det är precis lagom varmt, omkring 23 grader. Lycka är…

På färjan…
Vi körde från den nordligaste spetsen ned till Russel. När man åkt färjan mellan Paiahia och Okiato har man bara några kilometer till Russel som på 1830 talet var ett riktigt rövarnäste. I Paiahia kan man säga att Nya Zeeland bildades för det var här som Engelsmännen och Maorierna kom överens om att Britterna fick bilda en kolloni . Okiato var huvudstad mellan 1839 och 1840, då flyttades huvudstaden till Auckland.
Russel som i dag är en riktig liten idyll, men på 1830-talet kallades det för ”the hell hole of the Pacific” Här festade laglösa och valfångare nätterna igenom. En gång startade till och med ett krig här. Det kriget kallades för ”flickornas krig” eftersom allt började med att 2 maoriska flickor började bråka om en sjökapten vid namn Brind. Bråket på stranden eskalerade i att engelskmän, valfångare och Marorikrigare slogs mot varandra. Bråket varade i ca 14 dagar och hundratals män dog, men till slut lyckades missionärer få till en fredsuppgörelse och lugnet infann sig igen.

Allt lungt i russel i kväll…

När vi gick omkring ibland de små gränderna och strandpromenaden i Russel kunde vi inte se några spår av alla de oroligheter som utspelat sig här. Vi bodde på en camping i Russel som hetter Russel Camp ( S35 15.600 E174 7.568), en jättefin camping med allt man kan tänkas behöva.

Nu har det hänt igen…

Brian och Jocelyn skojar till det lite…
Åter igen har vi träffat på bikers som visade sig vara världens trevligaste människor. Under körningen upp till Coromandel träffade vi på dem först på en rastplats och sedan inne i stan där vi satt tillsammans och käkade lunch. De sade att de var på väg till sitt sommarhus och att vi var välkomna dit på lite käk och övernattning om vi ville. Så klart vi ville…

Alla samlade utanför Brians och Jocelyns sommarhus…
Vi åkte dit och vi hade en jättetrevlig kväll tillsammans med Brians och Jocelyn Shadbolt. Vi var och handlade så att vi kunde grilla var sin god biff och sallad och potatis till detta. Mums…

Vi bland blommorna….

Dagen efter blev vi hembjudna till dem igen i deras andra hus i Papamoa. Så vi bestämde att vi skulle åka dit ut framåt kvällen. Först skulle vi nämligen åka till Camilla, en tjej som bor här i Nya Zeeland sedan 20 år.

Här bor Camilla och hennes familj.

och här har vi Camilla tillsammans med sonen Jake…

När vi började prata om vart hon bott i Sverige visade det sig att hon bott i Vejbyslätt . Återigen visar sig världen vara mindre än man tror.

Vi hade en jätte trevlig dag tillsammans med Camilla. Vi var och baddade i havet utanför Katikati där hon bor. Det var kallt i vattnet men bada skulle vi såklart. Efter en trevlig dag körde jag och Kjell vidare, Jeppe och Anna stannade över hos Camilla.
Vi körde till Papamoa och hade en ny trevlig kväll tillsammans med Brian och Jocelyn och en vän till dem.

Uteplatsen i Papamoa.
Just nu sitter vi i en bubbelpol med varmt vatten. Det luktar nytvättade kläder för jag har just hängt upp vår tvätt på sträcket. Det varma vattnet ångar i den lite kyliga kvällen och det är stjärnklart. Drömmande tittar vi upp på en stjärnhimmel som inte riktigt liknar den vi är vana vid hemma, på norra halvklotet. Om vi har tur och vädret håller skall vi ut på fisketur i morgon tillsammans med Brian och Jocelyn. Tänk så trevliga människor det finns…

Här har vi bryggan i Russel i kvällsljus, här bodde vi dagen innan vi träffade Brian och Jocelyn…

Vägarna här i NZ är rätt så fina. Det är en glädje för alla sinnen att köra omkring här. Anna o Jeppe tycker också att det är roligt att köra omkring på vägarna här.

Vägar i norra NZ…
När vi hade packat ihop våra grejor i Parakai körde vi vidare norrut. Vi hade bestämt att vi skulle köra till den nordligaste spetsen på NZ så det är dit vi satt GPS.en.

Färjetur den kostade 3.50 dollar/ motorcykel…
På de här slingriga vägarna går det inte så fort alltid så vi kom bara till Waipua Forest (S35 39.148 e173 33.113) Där hittade vi en camping med en campingstuga som var ledig så den lade vi beslag på snabbt och lätt. En campingnatt i en stuga kostar omkring 20 NZ dollar per person och en campingnatt kostar mellan 10 och 16 dollar per person och natt.

På väg upp stannade vi i skogen o kollade, vi hittade en äkta trädkram….

Lite mer kostnader. En hamburgare på en campingrestaurang kostar omkring 10 dollar. En liten pizza på samma restaurang kostade 15 dollar. En rejäl köttbit med stekt ägg på och pommes till kostade 25 dollar, så maten är inte precis billig. En liter bensin kostar omkring 7 eller 8 kronor så den är billig.

90 mile beach… på väg upp till norra spetsen…
Just nu är vi precis hemkomna från en liten utflykt till den nordligaste spetsen på NZ. Vägen dit ut är otroligt vacker. Det ligger en fyr ute vid Cape Reinga ( S34 25.803 E172 40.925)och på spetsen utanför möts två hav det vill säga Söderhavet och Tasmanska havet. Det var 25 grader när vi körde ut där och nu i kväll när solen gått o lagt sig är det fortfarande omkring 19 eller 20 grader ute. På sluttningarna på de många kullarna vandrar både kor och får och det luktar boskap och hav och natur. Hela tiden under resan ut dit blåste det en ganska stark vind ifrån haven som möts utanför, men det är inga kalla vindar så det känns bara friskt.

såna här vikar finns det gott om…