-- Download Karaoke på Japanska... as PDF --

Vi var på Karaoke vår sista kväll i Tokyo. Först var vi och åt på en koreansk restaurang tillsammans med 2 Koreaner, en Japan och en kille från Amerika. Vi åt traditionell Koreansk mat och det var ett kärt återseende för vår del. Äntligen lite ordentligt kryddad mat.

Koreansk mat det är gott….

Karaoke… Det var annorlunda. Vi gick in i ett 10 våningar högt hus som precis liknade ett hotell med reception och allt nere i lobbyn.

Där beställde man 30 minuter eller en timme om man ville stanna lite längre. Vi fick en lapp med ett nummer. 410. Vi åkte upp till 4:e våningen och hittade fram till 410. På vägen till rum 410 passerade vi en massa andra rum och inifrån kunde man höra människor som sjöng för full hals. Jag trodde att det var små barer där man samlades några stycken och tog en drink medan någon sjöng till musik och text på en tv skärm.

Rum nr 410 var ett litet rum, med en soffa och ett bord framför en tv anläggning. Här fanns också ett par mikrofoner, och ett par stora dosor där man valde de låtar som man ville sjunga. Här fanns varken bar eller andra människor.

Som tur var hade vi en Koreansk flicka med oss som hette Kimmi och hon visste hur det här gick till. Hon satte igång maskinen och såg till så att vi hittade ett par låtar som vi kände igen och som vi kunde sjunga till. Efter ett tag var det riktigt roligt men väldigt annorlunda.
Tack Kimmi för att du tog hand om oss.

Just nu sitter vi på flygplatsen och datoriserar lite medan vi väntar på att checka in. Så… vi får väl se när vi har tillgång till internet nästa gång.

English

We were on our last night Karaoke in Tokyo. At first we went to eat at a Korean restaurant with 2 Koreans, one Japanese and one guy from America. We ate traditional Korean food and it was a precious reunion for us. At last little spicy food.

Karaoke … It was different. We entered into a 10-storey building which just looked like a hotel with reception, and everything down to the lobby. You could order 30 minutes or an hour if you wanted to stay a bit longer. We received a note with a number. 410. We went up to 4th floor and found up to 410. On the way to room 410, we passed a bunch of other rooms and from the inside you could hear people singing in full throat. I thought it was small bars where they gathered a few people and took a drink while someone sang to the music and text on a television screen.

Room No. 410 was a small room with a sofa and a table in front of a television facility. There were also a couple of microphones, and a couple of large boxes in which they chose the songs that we wanted to sing. There were no bars or other people.

Luckily we had a Korean girl with us whose name was Kimmi and she knew how this came about. She started the machine and made sure that we found a couple of songs that we knew that we could sing to. After a while, it was really fun but very different. Thanks Kimmi for taking care of us.

Right now we are sitting at the airport and computerized bit while we wait for the check-in. So … we’ll see when we have internet access next time.