Vi har kört vidare….. till Mount Fuji. Här får vi antagligen stanna o rida ut stormen så vi har installerat oss på ett vandrarhem intill berget.

N35 30.355 E138 45.635
885 m över havet
Vi har dock inte lyckats se berget ännu för när vi körde hit var det regn och dimma och dessutom blev det mörkt innan vi kom fram till vandrarhemmet, så vi hoppas att vi skall få en skymt av det imorgon.

Vi har kört på betalmotorvägar idag och nu i kväll konstaterade vi att de ca 40 milen har kostat oss 1200.- i vägavgifter, snacka om betalvägar, jag tror faktiskt att vi köpt hela sträckan. Men i och för sig så förstår man att det kostar eftersom vi har kört igenom ett antal tunnlar och när jag snabbt räknade ut hur långt det var så blev de tillsammans mer än 15 km tunnel den här sträckan. Vi körde också över 4 st broar ungeför lika långa som öresundsbron.

Det går ju att köra på icke avgiftsbelagda vägar men om ni skulle kört de upp hit idag så hade vi inte hunnit upp till berget till i kväll.

Vädret idag har varit väldigt lätt regn nästan hela dagen, men knapp så att vägbanan var blöt. Men ju närmare vi kom berget och kvällen ju mer regn o dimma blev det. Så sista biten fram till Fujikawaguchiko, som den lilla orten heter där vi bor blev det både mörkt, dimmigt och regnigt. Ingen kul kombination, så vi tog det väldigt försiktigt sista biten.

I går var vi riktiga turister i Kyoto. vi var på ett tempel, en borg och ett slott där Shogun bodde. Dessutom var vi upp i Kyoto Tower, wow vilken utsikt. Vi var uppe på 100 meter över staden och hade bra koll över hela centrum.

Tornet

Vi gick också förbi Japans första museum för Manga serier. Nu är jag inte så intresserad av Manga men jag vet en som är det, min brors pojke, så Olle nu vet jag var detta ligger om du vill åka hit.

Karin vid Manga museet

Vi provade också på att åka Kyotos tunnelbana som var väldigt lätt jämfört med Osakas. Den har bara ett par linjer och är mycket välorganiserad och säker. När man står och väntar på tågen så står man som i en väntsal. Inte förrän tåget kommer öppnas dörrarna så att man kan komma på tåget. Innan kan man inte komma nära spåren. Kanon.

På slottet där Shougun bodde, Ninjo som slottet hette, fick man inte ta några bilder. Det var väldigt intressant att gå o titta i rummen där han arbetade och levde. I korridorerna hade de ett speciellt golv som var “upphängt” på en sinnrik anordning så att det var nästan som flytande. P. g. a. detta så “gnisslade” golvet hela tiden man gick på det. Det kallades också för “näktergal golv” eftersom det kvittrade som en fågel.

Det fanns inga möbler i hela huset utan all mottagning av gäster, arbete och fritid levdes sittande på golvet. I de privata delarna av slottet fick bara Shougan och kvinnorna vistas så här var han ensam herre på täppan. Kvinnorna var 13 stycken till antalet och det var en stor ära att tillhöra den här skaran.

Det levde ocksåt en massa ministrar och andra ämbetsmän i de andra delarna av huset.

I Shouguns trädgård fanns det bara tallar, för han ville inte att den skulle förändras med årstiderna. Han ville att den skulle se lika dan ut hela året så att han slapp att tänka på att tiden gick.

Vi flanerade omkring i de gamla kvarteren där det fortfarande finns en massa gamla trähus kvar. Det är så lungt o fint i de här kvarteraen så att det är svårt att förstå att man befinner sig i en stad. Här och var kan man också se kvinnor som går klädda på traditionellt gamalt Japanskt vis mitt i trafikvimlet.