Hanoi, huvudstad i Vietnam, omkring 4 miljoner människor, det är Vietnamns andra största stad, efter Ho Chi Minh city.
Man blir först rädd, sedan faschinerad, sedan imponerad. Hur klarar människorna av att navigera sig fram här. Det är ett myller av främst små motorcyklar och mopeder, men också av gående människor, cyklande männsikor, bilar, bussar, tåg och taxibilar som tutar oavbrutet. Alla tutar föresten.
Man kan glömma att gå på trottoarerna för de är belamrade med försäljnings stånd, små uteserveringar, lekande barn, parkerade mopeder, och allt annat som man inte förväntar sig skall stå ivägen för en på trottoarerna. Om det nu finns 4 miljoner människor som bor i Hanoi så kan man hitta dem alla ute på trottoarerna för det är här de lever sina liv. De äter, dricker the, äter frukt, eller middag som kan bestå av allt i från grodor, ormar,hundar eller för den delen vanlig gris eller ko. De spelar spel och leker eller bara sitter o pratar med varandra, men det är på trottoarerna de finns.
Det sitter människor överallt på möbler som hemma betraktas som barnmöbler och det ser lite lustigt ut när stora västerlänningar klämmer sig ned på de här låga små stolarna. Det är skräpigt och smutsigt på marken och glas, tallrikar och bestick är inte jätte rena. Men maten är god, servicen är snabb och helt ok, priserna är låga och det är en fantasktiskt stämmning bland de låga borden.
Trafiken rusar på en bit ifrån dig och har du tur så är det en halv meter mellan dig och trafiken. Serveringarna breder nämligen ut sig ända ut på gatorna och om det kommer mer folk så tar man helt enkelt fram lite fler stolar och brer ut sig en liten bit till, ut i gatan. Men detta är en samförståndens stad, om någonting är ivägen för en så kör man helt enkelt runt om.
Det samma gäller när man skall korsa en gata. Först ser det helt omöjligt ut. När hjärnan har lugnat ned sig så inser man snart att det är bara att kasta sig rakt ut i kaoset och göra sig en lucka, sedan går man bara sakta men säkert över gatan och konstigt nog så blir man varken påkörd skadad. Det är så här det går till, trafiken flyter liksom runt dig. Det tutas och trängs hela tiden men det händer förvånandsvärt lite olyckor, om man relaterar till hur många männskor som befinner sig på gatorna.
Hade trafiken varit sån här i Vejbystrand en ända minut, så hade det bara blivit en ända stor klump som vi aldrig lyckats reda upp, för folk i Sverige kan inte köra på det här viset. Faktiskt beundransvärt.
Vi har promenerat runt i den gamla delen av Hanoi. Vi besökte Army museum. Här kunde vi se hela Vietnams brokiga historia från gamla Asiatiska krig till andra världskriget och Vietnam kriget på 70-talet. Här fanns även en hel del flygplan och annat skrot som Amerikanarna fick lämna kvar när de åkte hem.
Sedan promenerade vi förbi Hanois tågstation och de centrala delarna av staden innan vi gick hem för att vila oss efter 3 timmars promenerande i 30 graders fuktig värme.
Vi har bestämt att ta en resa ut till kusten så vi är inte tillbaka här i Hanoi igen förrän på tisdag igen, då vi skall gå på den Thailändska ambassaden för att söka longstay visa till Thailand. Vi måste ju ha längre visa om vi skall kunna köra runt i Thailnad och utforska markerna.
English
Hanoi, capital of Vietnam, about 4 million people, it is Viet Nam’s second largest city after Ho Chi Minh city.
First you only be scared, then fascinated, then impressed. How can the people navigating their way here? There are a millions of mainly small motorcycles and mopeds, but also bicycles, people, cars, buses, trains and taxis honking incessantly. You can forget about going on the sidewalks because they are crowded with playing children, parked bikes, and everything else that is not expected to stand in the way of you. If there are now 4 million people living in Hanoi, you can find them all out on the sidewalks this is where they live their lives. They eat, drink tea, eat fruit, or dining that can be everything from frogs, snakes, dogs, or for that matter ordinary pig or cow. They play games and play or just sit o talking to each other, but it is on the pavement they are.
There are people sitting in this small furniture at home regarded as children’s furniture and it looks a bit funny when Westerners large men pinches down on these small low chairs. It is rubbish and dirt and glass, everywhere on the street so this is not really clean. But the food is good, service is fast and quite ok, the prices are low and there is a fantastic atmosphere among the low tables.
Traffic is al around you and if you are lucky, it’s half feet between you and traffic. Cafés spread out into the streets and if more people coming, they simply presented a few more chairs and spread out a little bit further, out into the street..
The same is when it comes to cross a street. First, it looks totally impossible. When the brain has calmed down you soon realizes that it is just to throw yourself straight into the chaos and make yourself a loophole, then walk slowly across the street and oddly enough so will you be neither hit nor hurt. This is how it works, traffic flow around you. It’s crowded all the time but it happens surprisingly little accidents, if it relates to how many people are on the streets.
Had traffic been like this in Vejbystrand one minute, it would just become one big lump that we never managed to sort out, for people in Sweden can not drive this way.
We walked around in the old part of Hanoi. We visited the Army Museum. Here we could see the whole history of Vietnam from ancient Asian wars to World War II and Vietnam War in the 70s. There were also a lot of airplanes and other scrap that Americans were leaving behind when they went home. .
Then we walked past the Hanoi Train Station and the central parts of the city before we went home to rest after 3 hours of walking in 30 degree humid heat.
We’ve decided to take a trip out to the coast so we’re not back here in Hanoi again until next Tuesday again, then we shall go to the Thai embassy and search of long stay visas for Thailand
